Lättpackning och hängmattor - intervju med Brian Doble

Teori-praktik På en kurs i Klippiga Bergen i oktober träffade jag Brian Doble. Brian gick för några år sedan Appalachian Trail i östra USA. En sträcka på drygt 320 mil. Han började som tungpackare och blev lättpackare under resans gång. Och dessutom med hängmatta. Hängmattan har många förespråkare i USA, men få i Sverige har någon praktiskt erfarenhet. Här får vi lära av Brian.
Av Jörgen Johansson
Brian är en 28 årig revisor från Maine. Han gillar att vandra och planerar på allvar att tillbringa de närmaste åren med att vandra på deltid. Jobba ett halvår och vandra ett halvår, kanske. En dröm är att jo-joa några av de långa lederna i Amerikas Triple Crown; Appalachian Trail (AT), Continental Divide Traild (CDT) eller Pacific Crest Trail (PCT).


Jo-joa betyder att man går två eller tre av dessa leder under en och samma säsong. Helt omöjligt om man tar en led i taget, men genomförbart om man växlar mellan lederna för att klara de bergiga partierna på sommaren och de ökerartade under vår och höst. Brian önskar att han upptäckt vandrande när han var mycket yngre och inte som nu, under collegeåren.

"Hur var det i början på AT?"
Brian: Jag började med 22-23 kg på ryggen. Jag bar alltid med mig för mycket mat och vatten därför att jag trodde att det skulle vara osäkert annars. Jag hade en Gregory ryggsäck som vägde närmare tre kilo, ett tvåpersoners kupoltält från Eureka som jag tror vägde 2,5-3 kg och tunga regnkläder inköpta på LL Bean. För att rena vattnet hade jag ett Katadyn-filter som vägde runt ett kilo och kostade 200 dollar. På mina stora fötter hade jag ett par tunga kängor och jag bar två hårda Nalgene-flaskor. Plånbok och mynt bar jag också...

Brian vid bussen på väg till AT. Det han bar i bagen
hamnade också i ryggsäcken vid starten.



"Vad fick dig att byta utrustning?"
Det gick stegvis under vandringen men mycket berodde på några erfarna killar jag såg i Georgia, med nästan ingenting på ryggen. Och så blåste en liten flicka förbi mig och klarade 45 km på en dag i North Carolina. Ett annat skäl till att jag valde att lätta på utrustningen var att jag hade det obekvämt, med ömma höfter, fötter och knän liksom svullna händer hela tiden. Det kändes som om jag hindrades från ett mycket roligare sätt att vandra, och dessutom hade jag det inte SÅ bekvämt i lägret. Mitt ökade självförtroende vad gällde säkerhet och trygghet gjordet också att jag kände att jag kunde klara mig med lättare utrustning.

Jag började i Nels Gap, där de flesta antingen skaffar lättare utrustning eller lägger av. Ungefär 5 kg försvann nog där, mest i form av småsaker men också genom att jag skaffade en lättare regnjacka från Marmot och bytte Nalgene-flaskorna mot lättare Platypus. I Hot Springs bytte jag kängorna mot trail runners och Leki vandringsstavar. Eftersom jag fortfarande bar nästan 20 kg så tror jag att detta ledde till en belastningsskada i foten. Jag vandrade vidare på Ibuprofen och den läkte så småningom.

Strax före Shenandoah bytte jag tältet mot en Hennesys Hammock, modellen som väger 950 gram. I Pennsylvania bytte jag ryggsäcken mot en Granite Gear Virga och skickade hem regnkläderna. Trots att det var den blötaste sommaren i mannaminne vandrade jag lika torr (och varm, eftersom det var sommar) utan de svettiga regnkläderna.

Vid målet i norra Maine. "Ryggsäcken syns knappt på bilden,
men det är ju poängen", säger Brian.


I slutet av vandringen hade jag en basvikt (allt i ryggsäcken utom mat och bränsle) på runt 5 kg och istället för att vandra 13-16 kilometer per dag så gick jag nu längre än 45 kilometer.

Idag gillar jag att gå långt och lätt, med en basvikt på under 2,5 kg.

"Det där med hängmattan, berätta mer om den"
Jag valde den därför att man sover helt innesluten och riktigt lätt på den tiden (2003). Jag ville inte använda en tarp eftersom det var insektssäsong och dessutom var tanken på att sova under stjärnorna helt ny för mig. Jag hade hört några vandrare tala väl om dem och hävda att det var det mest bekväma sättet att sova på.

När jag först använde den i Shenandoah så regnade det kontinuerligt i två dagar och nätter. Jag visste inte hur man skulle sätta upp hängmattan så inledningsvis hatade jag den. Det forsade in vatten på mig så att jag trodde att jag skulle bli allvarligt nedkyld om jag inte klev upp och började gå mitt i natten.

Jag fick lära mig hur man ser till att hängmattan är utsträckt mellan träden, men inte för mycket, det är hemligheten med att hålla sig torr. Det gäller också att välja rätt träd, även om man kan reglera hur nära träden man fäster den, och att hålla den lagom sträckt så att man inte ligger för mycket som en banan. Jag köpte ett "ormskinn" av silnylon som gör att man spänna upp tarpen innan man rullar ut själva hängmattan. Jag är definitivt ingen expert på knopar, så jag följde helt enkelt Hennessys instruktioner, som följde med.

"Vad är då fördelarna med hängmattan?"
Den är lätt i förhållande till andra insekts- och regntäta skydd. Jag har aldrig råkat ut för att en insekt tagit sig in och jag har hållit mig torr i hemska förhållanden. NÄR JAG VÄL HADE ETT TON ERFARENHET ATT SÄTTA UPP DEN.

Så länge det finns träd kan man alltid sätta upp den. Jag har satt upp den tvärs över en bäck. Det har aldrig hänt att jag funnit ett område med träd där jag inte hittat två med lagom avstånde emellan. Så länge det finns träd kan man sätta upp den på ställen som skulle vara omöjliga för tarps eller tält och man kan alltid justera hur horisontellt man vill ligga.


Så länge man är varm är det enligt min uppfattning den bekvämaste sättet att sova ute i markerna. Min rygg har aldrig känts bättre och man kan justera hur högt man vill ha benen för att snabbare återhämta sig. Det är också lätt att hänga prylar på tork. Man kan titta på stjärnorna och ändå ha skydd mot myggen om man lämnar en öppning i tarpen. Ibland vaggar vinden en till söms.

"Ja, men nackdelar då? Det måste väl finnas sådana?"
Inga träd - inget skydd! Möjligen kan man rigga något provisoriskt med hjälp av vandringsstavar. Det är inte det allra lättaste sättet att sova skyddad mot regn och insekter. Det är svårt att lära sig att sätta upp det bekvämt. Även efter mycket övning så kan man ändå bli blöt om man utsätts för mycket vind och regn. Jag gör fortfarande ibland misstag när jag sätter upp den, trots massor av erfarenhet.

Det är också kallt på undersidan och kräver mycket isolering. Det är svårt att få allting på plats när man kryper in i den och ibland kan isoleringen på undersidan vrida sig. Det är också svårt att vända sig i den och man kan förmodligen inte sova på magen.

"Har du några goda råd till den som vill pröva hängmattan som skydd i markerna?"
Träna på att sätta upp den när det inte regnar och att sova i den. Och träna inte enbart mellan samma två träd på tomten. Kontrollera att tarpen verkligen täcker hängmattan, även om det faktiskt är omöjligt att vara helt säker förrän det regnar. Och ta med ordentligt med isolering om det blir kallt.

Diskutera

No comments:

Post a Comment

There was an error in this gadget

All articles