Ultralätt klädd på älgjakten

Teori-praktik Jag är själv ingen jägare, men jag har kompisar som är det. En av dem kom hem från älgjakten och suckade över svårigheten att klä sig rätt. I de flesta jaktsammanhang så antingen går man eller står man, menade han. Då kan man klä sig efter det. Men på älgjakten är det inte lätt att ha kläder som fungerar bra om man inleder dagen med att gå som drevkarl och sedan ställa sig på ett råkallt pass. Så då började jag fundera på hur jag skulle klä mig i en sådan situation.
Av Jörgen Johansson
Min första slutsats var att det nog är svårt att ha på sig samma kläder hela tiden och ändå varken vara för varm eller för kall. Så när man går i drevet behöver man ha mindre med kläder än när man står. Dessa skall då vara lätta att bära och lätta att ta av och på.


Det andra är att man måste ha kläder som funkar i alla väderlekar. Det vill säga man måste kunna hantera både regn och solsken. Detta skiljer sig ju inte speciellt mycket från att vandra med packning.
Jägaren har väl ofta också med sig en termos och mackor eller liknande, vilket innebär en ryggsäck. Därmed borde det gå att få till en utrustning som både fungerar i alla aktuella väderlekar och som ändå inte är tung att bära.
Närmast kroppen
Baslagret skulle för min del tveklöst bli ett ställ av merinoull. Tunnast tänkbara, eftersom den viktigaste funktionen hos baslagret är att hålla hudytan torr. Värmen håller man sedan med lämpligt antal lager utanpå detta.



BPL Merino Hoody

Jag är mycket förtjust i så kallade 'hoodies', alltså tunna merinotröjor med huva. Denna huva i kombination med eventuella kapuschonger på lagren utanpå räcker ofta långt för att hålla det viktiga huvudet varmt. Dragkedjan i halsen innebär att man kan lämna halsduken hemma. När man går i drevet, och kanske svettas, så har man huvan hängande på ryggen och blixtlåset öppet till långt ned på bröstet. När man ställer sig på passet drar man upp blixtslåset till hakan och kränger en keps och/eller en kapuschong utanpå huvan.




Icebreaker Atlas

En lätt och bra hoody av merinoull finns hos Backpackinglight.com. Den väger 232 gram i Medium. Vill man inte ha en hoody eller hellre köper något som finns i butik i Sverige så är en lätt Icebreaker Atlas 150 det jag skulle välja.

På benen skulle det bli Icebreaker Leggings 150 eller eventuellt någon billigare långkalsing i merino, som t ex Ullmax Set. Det senare är smart, för då får man både byxor och tröja till ett lägre pris än Icebreaker leggings. Att det hela är lite tjockar merino gör inte så mycket för benen, enligt min mening. Och den något tjockare tröjan (230 g/kvm istället för 150 g/kvm) är perfekt som extra lager utanpå den tunna hoodyn närmast kroppen.

Om det är riktigt kyligt och ruskigt kan det nämligen vara svårt att hålla värmen enbart i en enda underställströja. Då kan man ha ytterligare en, eller kanske en mycket tunn och lätt fleecetröja som extra lager under vindplagget.

Ytterlager
Regnar det inte så är det oerhört skönt att slippa gå i regnkläder. Utanpå merinostället skulle jag välja ett par tunna, vindtäta och snabbtorkande syntetbyxor. Vanliga löparbyxor från exempelvis Newline är faktiskt mycket stryktåligare än många tror. För den som vill ha något tjockare finns det mycket att välja på bland de lättare friluftsbyxorna. Jag skulle dock inte välja en byxa som väger mer än 400 gram.



Newline Windpacker

På överkroppen skulle jag välja något liknande. Det vill säga en tunn, lätt och vindtät jacka i syntet. Det finns lätta vindblusar på 100-250 gram. En löparjacka från Newline funkar även här, även om jag gillar att ha en huva att värma mig med vid behov. Även dessa tunna vindblusar (det heter naturligtvis windshirts på marknadsföringssvenska) är betydligt stryktåligare än många tror. Jägar brukar vara noga med att deras kläder skall vara prasselfria, men så länge man går i drev spelar det väl knappast någon roll. De lättare vindblusarna, som den synnerligen prisvärda Marmot Ion, är ganska plastiga. Det verkar som om utvecklingen går mot material som är mindre blanka, med en slags borstad yta. En mycket trevlig sådan från Tierra heter Scirrocco. Den väger 180 gram, med huva. Jag misstänker dock att den är på väg att ersättas av en liknande produkt, som jag fingrade på nyligen, men jag minns inte namnet.

Ytterplagg vid regn
De tunna vindplaggen är suveräna så länge det inte regnar, men står inte emot sådant särskilt länge. Å andra sidan torkar de på en kvart. Därför behöver man ett regnställ i sin lilla ryggsäck. Det jag skulle välja (eftersom en jägare förmodligen redan har ett tungt och robust ställ med mextex som jag inte skulle vilja släpa med mig i just det här sammanhanget) är då ett lätt och billigt regnställ. Svårslaget här är ITABs Packaway, som väger mindre än 500 gram och kostar under 700 kr för ett helt regnställ i andas-material. Det här stället bör man ta till i rejäl storlek för att det skall fungera även när man tar på sig värmelagret och ställer sig på pass.



ITAB Packaway


Fötterna då?
På vandring går jag själv helst i lätta gympaskor och använder vattentäta strumpor vid behov. Detta känns dock inte idealiskt för älgjakten, där man bara rör sig en del av tiden och står stilla långa perioder. För att gå i drev och sedan stå på pass skulle jag därför välja ett par vattentäta kängor. De bör vara av rejäl storlek med utrymme för rejäla yllesockar, från till exempel Smartwool eller Woolpower, och en inläggssula av ylle från Lundhags för att suga upp så mycket fukt som möjligt.


Inov-8 Roclite 390

Eftersom det är ungefär fem gånger så energikrävande att bära något på fötterna som att bära det på ryggen så skulle jag välja ett par så lätta kängor som möjligt. De lättaste jag känner till kommer från det engelska företaget Inov-8 och heter Roclite. De väger ungefär lika mycket som ett par vanliga rejäla löparskor.


Hålla värmen
När man nu har gått i drev några timmar och skall ställa sig på pass så måste man förstärka klädseln, och det ordentligt. Det jag skulle välja som det enklaste, varmaste och mest stryktåliga om jag var älgjägare kommer från Backpackinglight.com. Detta är mycket lätta plagg i syntetvadd. Byxor i large med hellångt blixtlås och yttertyg i nästan vattentätt material väger bara 340 gram. Just det hellånga blixtlåset är en fördel för att lätt kunna ta av och på byxorna när man växlar mellan drev och pass, och då blir det också det här yttertyget. Produkten heter PRO 60 Side Zip Pant.



BPL PRO 60 Side Zip

En pullover med huva från samma tillverkare, i mindre vattenbeständigt material väger 280 gram. UL 60 Hoody heter den här produkten. Eftersom man har en regnjacka att dra ovanpå så ser jag egentligen inget behov av att ha den förhållandevis vattentäta varianten PRO 60 med Pertex Endurance.




UL 60 Hoody

När det gäller att hålla värmen så är de här isolerade byxorna värda sin vikt i guld. De flesta har nog varma plagg som kan användas till överkroppen, som dunjackor och dunvästar, men ofta har man inget bättre till benen än dubbla långkalsonger eller möjligen extremt Skrymmande och tunga skid- eller skoterbyxor.

Bära
De flesta jägare har väl redan en ryggsäck, fast alla är kanske inte så lätta. Det kan vara nyttigt att väga sin ryggsäck tom för att sedan kunna bedöma om det verkligen är vettigt att ryggsäcken väger mer än det man stoppar i den. Vill man ha en stol i ryggsäcken har man förmodligen inget val, men eftersom det finns en extremt lätt liten ryggsäck så kan jag inte låta blir att dra en lans för den. Säcken jag tänker på heter Sea to Summit Ultra Sil Daypack och väger 68 gram.



Den här säcken borde med sina 20 liter rymma de varma byxorna och jackan samt regnkläderna när man går i drev och det inte regnar. En termos och några mackor samt en bit cellplast att sitta på går också ned. Fast egentligen skulle jag nog välja en dagsturssäck av lite stadigare material med en vikt på max 500 gram. Men den här säcken är ju rätt kul.

Diskutera här på Utsidan.

18 comments:

Anonymous said...

Detta var många intressanta och tänkvärda tankar.
Jag skulle docj direkt välja bort ULLMAX produkter - Dom kliar på mig.
Inga andra merinofabrikat har gjort det. Troligtvis för dålig kvalitet.
Man får nog vad man betalar för.
Dom har dessutom inte garanterat mulesingfria produkter, såvitt jag vet.
Smartwool är jag mest nöjd med.
Tack för artikeln!

Jörgen Johansson said...

Jag har ingen egen erfarenhet av Ullmax, utan har sett dem som ett prisvänligt alternativ till Icebreaker/Smartwool och deras efterföljare. Det du skriver om kli kanske tyder på att genomsnittliga fiberlängden hos Ullmax är större, alltså lägre kvalitet merino, precis som du skriver.Mulesing-fritt är naturligtvis också viktigt.
Själv har jag lyckligtvis aldrig haft kli-problem med några ylleprodukter, ens på den gamla goda tiden, vilket gör mig till en dålig testperson av detta.
Själv föredrar jag Icebreaker framför Smartwool eftersom de senare snabbare fått hål. Men det kan vara en slump.

ecoguiden said...

Underställ merinoull är ok - men ett mycket bra alternativ är siden, som värmer lika bra - är skönare mot kroppen och värmer också i fuktigt tillstånd. Jag väljer siden från Sidenselma s k vintersiden (ngt tjockare) och merinoull från Icebreaker (känns hyfsat mot kroppen ej att jfr siden).
Tack för artikeln!

Jörgen Johansson said...

Själv är jag lite skeptisk till siden. Jag har aldrig använt det, men efter vad jag läst så har sidenfibrerna inte samma spänstiga form som yllefibrerna. Det skulle innebära att de sjunker ihop när de blir blöta, ungefär som bomull. Ylle däremot behåller formen bättre, fortsätter att innehålla luft, vilket är en av förklaringarna till att det är förhållandevis behagligt i vått tillstånd.

ecoguiden said...

Vid kallare väder och mer ansträngande aktiviteter som lånfärdsskridsko och skidåkning kompletteras sidenstället med merinoställ som lager 2 och utanpå det skalstället (vind- och vattenavvisande lättviktsmaterial. Detta ger en optimal trivselkänsla - torr och varm (minimal vikt). (Siden är snällt mot kroppen - svårt att hitta något lenare - och bra hållbarhet - lätt att handtvätta - torkar snabbt i vinden).

Anonymous said...

Hej



Tack för ytterligare en kanon artikel men undrar följande: gäller inte samma resonemang för insulations lagret på benen som för överkroppen? Alltså att man kan skippa byxorna som är vatten täta och istället välja "backpacking light ul 60 pant" och dra över regnbyxan från itab istället?
Både byxa och jacka har iofs varit slutsålda rätt länge - en ny upplaga cocoon 2009 är på gång men än så länge kan de på backpacking light inte säga när de släpps.

Icebreaker atlas är jätte bra val tycker jag men den finns också med dragkedja och heter då: Icebreaker Atlas Half zip som jag tycker är jätte skönt då man kan ventilera plus att man får lite halsskydd.

mvh

Magnus

Anonymous said...

Hmm. Har ni inte glömt en viktig avgörande detalj? Som jägare vill man klä sig så "tyst" som möjligt. En aktiv rörlig jägare som klär sig på detta "prasselväv" sätt lär missa många villebråd. Mollskinn och liknande tysta vävar är kan man säga ett måste vid rörlig jakt. Även om man sitter stilla på ett älgpass och det prasslar vid varje rörelse man gör så kommer älgen att gå runt om den inte är mycket stressad...

Mikael

Jörgen Johansson said...

Några kommentarer till kommentarerna:
Anledningen till att jag valde isobyxorna med Endurance är att de har blixtlås vilket underlättar på och avtagande när man har kängor. Själv har jag haft varianten utan blixtlås och varit nöjd med den. Tyget är tystare också. Men naturligtvis är tanken att man har regnbyxorna utanpå isoleringsbyxorna vid behov.
Just det här med prassligheten är det många som tagit upp i diskussionstråden på Utsidan. Min bedömning var att detta var mindre viktigt vid en jakt där man antingen skall höras (drevkarl) eller mest står still (pass). Dvs mollskinsstuket är mest essentiellt vid smygjakt. Det verkar som om jag har fel på denna punkt. Eller att detta mest tyst klädsel i alla lägen, oavsett vad man gör, är så inympat hos alla jägare att några nyanser inte finns ;-)
Mitt syfte med artikeln var ju att ge lite nya idéer, sedan får var och en göra sin bedömning.

Anonymous said...

Jag ville absolut inte nedvärdera artikeln, och nya idéer är absolut alltid välkomna. Jägare är nog inte så konservativa som jag kan ana i texten. Utan utveckling skulle vi ju fortfarande jaga med spjut eller hur? Nog om detta.

Det finns en anledning till att några av dessa mycket intelligenta ståtliga djur blir mycket stora och gamla trots en lång årlig älgjakt. De är helt enkelt för smarta för att gå på pass där jägaren har avslöjat sig med doft eller ljud.

Tyst klädsel och ett tyst uppträdande är därför inte någon "konservativ" läggning från jägarkåren utan en erfarenhet man lär sig så småningom. Gammaltjuren går aldrig på ett avslöjat (prasslande) pass. Det är därför den har blivit så gammal och klarar sig från år till år... Behöver jag tillägga att djuren har mycket god hörsel som är vida överlägsen människans.

Mvh
Mikael

Jörgen Johansson said...

Jag tror inte att jägare är mer konservativa än andra grupper, och konservatism är ofta något bra. "Man vet vad man har, men inte vad man får". Så nya idéer tar tid. Sedan finns det ju alltid en normalfördelningskurva, där vissa svansar köper allt nytt och andra aldrig gör det. Kul att du tar upp "jaga med spjut". Som jag förstår det så jagade man björn med spjut i Sverige fram till mitten av 1850-talet, innan ett riktigt pålitligt gevär, Remingtonaren, kom.
Det är ju då ett exempel på att man för viss jakt, på grund av fara för livet, valde den "gamla metoden" medan man för annan jakt använde eldvapen tidigare.

Min tanke var att det enligt normalfördelningskurvan kanske var vissa jaktformer där ljudlöshet var väldigt viktigt men att det också fanns jaktformer där denna var mindre viktig och att man där kunde kompromissa med ljudlösheten, därför att det var andra ljud än just klädernas som var ett större problem.

Men jag vet ju för lite om detta i detalj, jag ville bara att de som vet bättre skulle skänka möjligheten en tanke.
De flesta friluftsmänniskor gillar ju inte prassliga kläder, men ibland kan vi kompromissa bort ljudlöshet i utbyte mot vikt. Men jag tror att utvecklingen går i en sådan riktning att syntetvävarna blir allt mer ljudlösa. Haglöfs Climaticväv är 100% syntet men känns som bomull, fast bättre. Så om några år kanske jägarna kan "låna in" andra friluftsplagg. Ungefär som jag kan låna löparplagg eller cykelplagg till vandring om det passar min kravspec i ett visst sammanhang.

Anonymous said...

Jag tar upp tråden om ullunderställ.
Jag har förutom Smartwools ställ även använt mig av ITABs bägge typer av ullunderställ - Merino och Kashmir.
Otroligt sköna och prisvärda.
Speciellt Kashmir är härligt mjukt och köp en storlek större än du brukar.
Kliar inte och är slitstarkt.
Jag har det varje dag i arbetet och på fritiden.

Martin N said...

Just Itabs ullunderställ har jag sneglat på eftersom de är ett av de få som inte är svarta. Ska man ha tröjan på sommaren är ju inte svart världens skönaste färg, och även om till exempel Icebreaker och Smartwool har saker i andra färger är svart den enda färgen man kan räkna med finns i alla modeller.

Själv har jag dock precis fått hem en blå långärmad Icebreakertröja med dragkedja i halsen. Ska bli trevlig att testa.

Anonymous said...

Ja jag tycker att det är en klar fördel om ullen är ofärgad.
Jag vet inte, men det verkar som om även ITABs ställ är färgade. Osvuret är dock bäst här.
Såväl för kropp som natur är det bäst.
Jag söker efter ett ställ som uppfyller det.
Klifritt = fina fibrer
ofärgat = ren miljö
mulesing fritt=ej plågade djur

Jörgen Johansson said...

Ofärgade ylleställ var nog vanligare förr i tiden, när alla underkläder skulle vara vita. En estetisk nackdel kanske kan vara att de ljusa ylleställ man hade i lumpen som regel var ordentligt missfärgade i armhålorna. Tror detta skulle innebära problem för försäljningen, vilket sannolikt innebär att de stora företagen tvekar.

Men jag håller med om att mulesingfritt och färgfritt är bra kriterier att ha.

Martin N said...

Färgfritt kanske inte är så dumt, nej. Vad gäller missfärgning i armhålor så beror det åtminstone enligt min erfarenhet på antiperspiranterna.
När jag slutade använda deo (kör numera bara med rengöring + parfymsprut) för 5 år sen försvann missfärgningarna mystiskt från mina vita t-tröjor. Och hustrun försvann inte. Vinn-vinn. :)

Anonymous said...

Ha ha ha...
Det blev en spännande utveckling av "ull-spåret".
Helt klart är ull helt outstanding som kroppsnära plagg, upplever jag.
Tills för några är sedan, när jag köpte mitt första ullunderställ av märket Smartwool skydde jag allt vad ull hette nära kroppen - p g a allt kliande från barndomens ullpolos. I övrigt hade jag en massa ullvantar, mössor och tjocka tröjor efter principen - en tunn bomullströja och sedan en tjock ulltröja utanpå.
Idag är jag hellre klädd enligt skalmodellen - 1...2...3 lager tunna ullställ.
Syntet har gått bort - all svett blir snabbt ett härligt skafferi för bakterier och det luktar helt enkelt inte så gott
efter en dag.
Så det fick bli bomull, men när det blivit blött-svettigt så är det så fortsatt. Värdelöst.
Ja ull är oslagbart.
Jag önskar som sagt tidigare att ännu mer energi skulle satsas på varierande plagg. Hoods - ofärgat eller bra ekologiskt färgat - fler tjocklekar - och säkert kan branchen våga nya designer.
Till lycke!

/Jerker

Magnus said...

Har du tips på storleksval gällande BPL-kläder? Har de långa ärmar och byxben utan att vara vida som tält? Jag har 148 i byxor och 38 (lång ärm) i skjortstorlek.

Jörgen Johansson said...

VAd gäller storlekar hos BPL har jag svårt att säga något generellt. Det är inte så att jag tycker att man regelmässigt behöver ta "en storlek större" än normalt. För värmande kläder som Cocoon vill jag gärna ha ganska stora kläder eftersom jag normalt drar dem utanpå allt annat. Men jag tycker att de storleks/måttanvisningar som finns kopplade till de olika plaggen på BPL funkat bra, så det är nog mitt bästa råd; att använda dem.

Post a Comment

Current articles

All articles