Lainio älv – stiglöst land

Turer Lainio älv ligger i Sveriges "norra triangel", den mest folktomma delen av landet, norr om Kiruna upp mot Treriksröset. Älven bildas när Rostoätno och Taavaätno möts och den löper så småningom ut i Torne älv.
Min vandring började i Övre Soppero, som är den första eller sista orten längs älven, beroende på hur man ser det hela.


Av Jörgen Johansson

Jag följde Lainio älv därifrån till några kilometer före dess bildade, och tog sedan av längs biflödet Gassgassjåkkå. Detta följde jag uppströms upp på högplatån Rostonsälkö, som jag sedan gick över till Keinovuopio. Keinovuopio har en fast förbindelse över Könkämäälven, gränsälven mot Finland, i form av en hängbro. På finska sidan finns en väg med bussförbindelse.

Lainio älv känns verkligen som vildmark. Barrskogen försvinner några kilometer uppströms Övre Soppero och björkskogen sträcker sig mot horisonten i det platta landskapet.

Bilden visar hur älven gränsar till myren och att denna vall ibland kan vara väldigt smal. Det finns inga stigar att tala om utöver djurstigar. Bitvis är terrängen mycket svårframkomlig, detta är inte det värsta partiet, men den illustrerar att man har begränsade möjligheter att välja väg.


Stränderna är dock mycket varierande. Där böjar och strömningsförlopp gör så att vårflod och is skrapar rent är stranden mycket lättgången. Denna typ av stränder dominerar helt klart.

Det allvarligaste hindret var den här typen breda och djupa bäckar som haft gott om tid på sig att gnaga sig genom torven ner till grus och sten. Som regel tog jag av mig kläderna och klev i med packningen på ryggen och stavarna i händerna. Vanligen blev det sedan till at trampa vatten några meter. Bäcken på fotot var lite i bredaste laget för denna teknik, det hade varit bättre att simma med ryggsäcken framför sig.


Vid den gamla ödegården Liedakka öppnade sig en fantastisk utsikt över deltalandet nedanför Övre Liedakkaforsen. Vid den forsen ändrade älven karaktär.


Ovanför Liedakka ersatte stränder av grusåsar vallen mot myren och björkskogen började glesna. Tundran kröp närmare.


Jag följde det här biflödet till Lainio älv, Gassgassjåkkå, upp mot tundran på Rostonsälkö.

När jag kom upp på Rostå så var landskapet det plattaste och märkligaste jag sett i de svenska fjällen. Två av fyra väderstreck, nord och öst, såg ut så här. Västeru kunde man ana lite höga fjäll, mest inne i Norge, söderut låg Lainio älvs dalgång.

Efter en natt uppe på Rostå kom jag i kvällningen ned mot Könkämädalen. De blåa stråket i fjärran är gränsälven och bortom den landsvägen till Karesuando och civilisationen. Sista natten låg jag nere vid sjön närmast i bild.

2 comments:

Lage said...

Hej!
Härliga bilder! Jag är från Övre Soppero och har tagit mig upp för Lainioälven med forsbåt tillsammans med Henning Johansson och Nisse Sunna. Jag tror det var 1961. Vi for till älvgreningen där Lainioälven bildas av Tavaeno och Råstoeno. Det är ca 8 mil från Övre Soppero. Härliga minnen!

Lage Björnström Malmö

Jörgen Johansson said...

Kul att du uppskattar bilderna. Jag gick ju inte riktigt så långt som ni tog er innan jag tvärade över Rostå.

Jag var mycket inspirerad av en gammal bok av Svante Lundgren (Stiglöst land) från ca 1950. I Svenska Fjällklubbens årsbok 2003-2004 Till fjälls finns liknande båtturer beskrivna. Båda går nog att hitta på bibliotek om du vill minnas ytterligare :-)

Post a Comment

Current articles

All articles