ULA Ohm - den perfekta kompromissen?

Prylintryck Vi har tidigare skrivit om ULA Ohm och nu har jag också använt den en del. Jag vet att en del vandrare skyggar inför tanken på en lätt, ramlös säck, som min favorit de senaste åren, Golite Jam2. Då kanske ULA Ohm, till samma vikt, men med sin kolfiberbygel till ram är den perfekta kompromissen. Eller?
Av Jörgen Johansson

Beskrivning
Min Ohm väger 650 gram i storlek L och rymmer närmare 60 liter. Den är enligt tillverkaren avsedd för packvikter under 15 kg. För den som klarar ”3 kilo för de 3 stora” kan detta innebära en veckotur eller mer. För andra kanske det betyder 2–3 dagars tur. För den som går mellan stugor finns det enligt min mening inte behov av någon större säck om man inte har väldigt mycket extrautrustning som fiskeprylar, kameror eller klätterutrustning.



ULA Ohm har ett antal tillvalsmöjligheter, själv valde jag en spartansk variant med enbart några blixtlåsförsedda fickor på avbärarbältet som extra utrustning.

Förutom de två ytterfickorna längst ned på sidorna finns även en mycket rymlig nätytterficka baktill. Ryggsäcken saknar liksom de flesta säckar i den här viktklassen lock, utan har ett snörlås och sedan rullar man ihop det som eventuellt blir över och spänner en rem över. Ohm har dubbla isyxefästen, vilket inte direkt är något jag någonsin använder, men de går bra att använda för att hålla mitt cellplastunderlag på plats.

Höftbältet är lätt vadderat liksom axelremmarna. Överhuvudtaget ger själva bärssystemet inklusive packstramarna intryck av att höra till en klart tyngre ryggsäck. Det hela är betydligt kraftigare än på min Golite Jam2, men frågan är om det därmed också är bekvämare att bära med? Dyneematyget känns också igen från Jam2 och har där visat sig enastående stryktåligt i förhållande till sin vikt. Men det är enbart de grönrutiga partierna som är Dyneema på Ohm. Resten är gjord av tunnare ripstopnylon, och det är på detta sätt man klarat att hålla vikten trots kraftigare bärsystem och ram.
Ula Ohm laddad med packraft och paddlar, med Vistasvagge i bakgrunden.

Liksom andra lätta säckar finns ULA Ohm i olika storlekar: M och L för rygglängd samt M och L för midjebältet. Enligt anvisningarna på siten var jag Large på bägge ställena, men har vissa dubier när det gäller bältet. Mer om detta senare.

Ohm anges rymma 57 liter, fördelat på sidofickor, backficka, krage vid locket samt huvudutrymme. För mig är kragen och huvudutrymmet samma sak och skall då tillsammans landa på drygt 40 liter. Ytterfickorna svarar sedan för resten av volymen. Det här gör det svårt att "på distans" (Ohm köper man på postorder direkt från tillverkaren i USA) bedöma hur stor den egentligen är.

På väg upp ur värmen i Kårsavagge.

De 57 litrarna är då när kompressionssnörena på sidan är maximalt slappa. Vid mindre voluminös packning komprimerar man säcken och får då en långsmal historia som hjälper till att hålla prylarna, och därmed tyngdpunkten, i ryggsäcken så nära bärarens rygg som möjligt.

Lätta ryggsäckar utan ram, som Jam 2, kräver en viss kunskap och disciplin vid packandet. Det betyder att man inte bara kan hiva ned prylarna i hålet upptill och sedan stänga det hela. Man måste packa på ett sådant sätt att man skapar en slags virtuell ram av själva packningen. Detta lär man sig lätt, men där är trots allt något man måste lära sig och alltid tänka på.

Detta sätt att packa fungerar bara med ganska lätta laster, men möjliggör alltså användandet av en riktigt lätt ryggsäck. För min personliga del har jag inga problem att lasta mer än de 9-10 kg som anges som riktmärke för t ex Golite Jam2. En normal veckotur med mat för kanske 6-7 dagar fyller Jam2 helt och ger normalt en packvikt på 12-13 kg där drygt 6 kg är utrustning och drygt 6 kg är mat. Till detta fungerar Jam2 suveränt.

Den här sommaren skulle jag dock också få plats med en packraft, en flytväst och en paddel i ryggsäcken. Detta adderar runt 4 kg vikt och en hel del volym. De volymerna visste jag att Jam2 inte skulle rymma och därför blev det en Ohm istället.

För en film som visar Oms olika delar klicka här.

Bedömning
Jag var ute efter en säck som var större än Jam2 och klarade större vikt på grund min planerade packrafting-tur. Men det är ju ofta lite oklart hur stor en säck är utifrån uppgifter om volym där ytterfickor ibland ingår och ibland inte. Så jag var orolig för att Ohm kanske inte skulle vara större än Jam2 när det kom till kritan.
Ula Ohm är enkel att spänna fast i fören på en packraft.

Om ryggsäcken blir sprängfylld i början av turen så har man ju alltid möjligheten att ha en separat packpåse utanpå inledningsvis. Men att addera detta till en ramlös säck var jag också tveksam till. Jag var rädd att den "virtuella" ram man till dessa skapar med själva packningen skulle kollapsa. Därför kändes ramen till Ohm också intressant.

Till slut gick det inte att vara vankelmodig längre, jag chansade, köpte säcken och blev inte besviken. Jag upplever Ohms huvudutrymme som längre och djupare, men smalare än Jam 2. Den svalde all min utrustning inklusive en Alpacka Llama med flytväst och pumppåse, samt en veckas mat. Då var den full.

Bäregenskaperna upplevde jag som bra. Inte påtagligt bättre än för Jam2, men eftersom packningen var 3-4 kg tyngre (runt 16 kg när turen startade) än vad jag haft på Jam2, så är ju jämförelsen inte helt korrekt. Jag stoppade sovsäcken i sin drybag längst ned och ställde sedan packraft-limpan längs ryggen i mitten av säcken. Mat och övriga prylar packades runt packraften och högst upp hamnade sedan påsen med extra kläder. I den utmärkta meshfickan baktill stoppade jag ned tältet (Terra Nova Laser Photon utan påse) samt regnkläder och Goretex-sockar.

Jag tycker den här typen av dränerande "ytterfickor" är perfekta för fuktvåta tält/tarps och annat som kan vara blött och som man gärna vill ha snabbt tillgängligt. Jag använder fickan på Jam2 på samma sätt och har bränt ett dräneringshål med lödkolv i nederdelen av denna.
Spänner man fast ryggsäcken lite smart kan man direkt axla den, och raften, för kortare portager.

Som tillval till ULA Ohm hade jag valt två stycken lösa bältesfickor. De var stora och rejäla och i den ena hade jag orienteringsutrustningen (karta, kompass, GPS) och i den andra kemikalier (myggmedel, solskydd) och vantar. På ena axelremmen fäste jag en lös ficka från Gossamer Gear där solglasögonen fick bo.

De låga sidofickorna på varje sida innehöll kåsa och godispåse, respektive kamera i bubbelplastpåse. De är väl placerade och utformade, lättare att nå medan man bär ryggsäcken än motsvarande fickor på Ohm.

Summa summarum så är jag nöjd med min Ohm och kommer säkert att använda den för alla packraftingturer de närmaste åren. Har jag inte packraft kommer jag att använda Jam2. Men detta innebär inte att Ohm saknar svagheter.

Nedre spetsen på nätfickan baktill slits lätt. Borde förstärkas.

Jag gillar som sagt verkligen den bakre meshfickan, men det dröjde inte många dagar innan den nedre spetsen på denna började visa slitatage. Inget som inte skulle gå att laga med lite silvertejp om det blir hål, men något som tillverkaren borde designa bort i kommande modeller. Förslagsvis genom att låta de nedre 5-10 centimetrarna av meshfickan förstärkas med Dyneema, på samma sätt som man förstärkt andra slitpunkter på Ohm.

Ett utmärkt tillval var de närmast triangulära bältesfickorna.

De triangulära bältesfickor jag hade som tillval fästs på tre punkter. Två punkter vid midjebältet och en tredje fästpunkt från bakre-nedre hörnet till botten på själva den stora ryggsäcken. De senare fästena har slitits sönder på båda bältesfickorna. I ena fallet så lossnade den snörögla som utgör fästpunkten i själva bältesfickan. I det andra fallet så slets fästpunkten, med öljett och allt loss ur själva storsäcken.

Här syns hur nedre fästpunkten på bältesfickan ryckts ur botten på ryggsäcken. Öljetten satt i det stora facket, med en knut på insidan. Snörlåset går genom en snörögla på bältesfickan.

Som tur är påverkar egentligen dessa fästpunkter inte användningen av bältesfickorna nämnvärt. Tack vare tyngdlagen hänger de som de skall ändå, vid användning. Däremot ramlar de runt en smula när man haft av säcken och tar på den igen, men detta är ett minmalt problem. Jag hade faktiskt klarat mig utan den tredje fästpunkten. Men likväl är det naturligtvis en svaghet i tillverkning och konstruktion.


På andra sidan har istället snöröglan ryckts sönder, medan öljetten sitter kvar i botten på storsäcken.

Bältesfickans funktion störs inte nämnvärt av de här missarna, den är stadigt förankrad i bälte respekive axelrem. Möjligen kan den i vissa lägen hänga och slänga lite, men det var inget jag besvärades av.

Jag gillar inte heller kompressionssnörningen vid sidorna av storsäcken. Denna funktion tycker jag att kompressionsremmarna på Jam2 klarar mycket bättre. Snörena fixeras i teorin av snörlås längst upp på säcken. Vid kompression (förslagsvis innan man börjar packa säcken) drar man alltså större eller mindre bitar av snöret genom snörlåset och minskar därmed volymen i storsäcken. Friktionen i snörlås har dock sina begränsningar och när man skumpar fram med packningen en hel dag så kryper snöret ut genom snörlåset. Detta löser man enkelt genom att slå en knut på snöret som hindrar snöret från att passera genom snörlåset, men det är likväl en konstruktionsmiss enligt min uppfattning.

Värre är egentligen gravitationens distorsion (fina ord, känner mig riktigt nöjd...) av den här kompressionssnörningen. Vad jag menar med detta är att när innehållet i ryggsäcken dras nedåt under vandringen så tenderar kompressionssnörningen bukta ut längst ned i ryggsäcken och smalna av ytterligare i den övre delen av ryggsäcken. Detta gäller även när snörningen är helt fixerad med knutar och inte kan krypa genom snörlåsen. Summan av detta är alltså att även om man börjar dagen med en kompression där de hopsnörda sidorna löper parallellt, så antar de under dagens lopp en päronform. Ryggsäcken buktar/töjs ut i nederändan, vilket påverkar bäregenskaperna negativt och för oss i riktning mot 19-50-talets päronryggsäckar.

Här ser man tendensen till att snörningen deformeras och låter ryggsäcken svälla ut nedtill.

Inte heller detta är något allvarligt fel som gör ryggsäcken oanvändbar, men det är en sämre lösning än kompressionsremmarna på Jam2 som sitter benhårt, och där man kan dra åt den nedre hårdare än den högre remmen innan man fyller utrymmet och räkna med att överdelen av ryggsäcken förblir vidare än nederdelen.

Den tredje invändningen jag har mot Ohm gäller avbärarbältet. Man kan välja medium eller large på detta när man beställer säcken. Eftersom jag är lång och smal höll jag det inte för otroligt att jag skulle behöva en säck/ram som var large och ett bälte som var medium. När jag följde anvisningarna på ULAs hemsida visade det sig dock att jag inte var så smal som jag trodde, utan med god marginal var kvalificerad för midjebälte large (mer än 84 centimeter).

Inledningsvis kändes det som om bältet var lagom mycket för stort, men efter ett tag så drog jag det i botten när jag skulle bära packningen. Och skulle önska att det fanns ytterligare någon centimeter att komprimera avbärarbältet med ibland, för att få maximal överföring av tyngden till höfterna. Inte heller detta är något stort problem, avbärarbältet fungerar i huvudsak bra, för det mesta. Men det kunde vara ännu bättre.

Avbärarbältet på Ohm, liksom bärremmar och bärsystem, är mer vadderad än på Jam2, men jag tycker personligen inte att detta tillför ett skvatt. Jag är fortfarande otroligt imponerad av att Jam2 bältet, som inte är vadderat alls utan bara en triangulär tygbit, fungerar så bra som det gör. Men min Jam2 har några år på nacken och de senaste årens modeller har vaddering. Så antingen är mina höfter speciella och jag tillhör en minoritet, eller så tror ingen att enbart en tygbit fungerar tillräckligt bra och att "marknaden" därför kräver åtminstone lite vaddering på höftbältet.

Sammanfattningsvis så kan jag verkligen rekommendera Ohm för den som söker en lätt säck med en lätt ram, som utan problem klarar vikter på 15-16 kg (jag skulle inte vara rädd för ytterligare några kilon i den, men har inte provat). För vikter på upptill 12-13 kg där hela packningen får plats i ryggsäcken utan lösa packpåsar utanpå tycker jag emellertid fortfarande att Jam2 är överlägsen. Men det är absolut så att Ohm är ett utmärkt alternativ för packningar även i denna viktklass, kanske framförallt för personer som är ovana vid och känner obehag inför tanken att använda en helt ramlös ryggsäck.

Att ULA Ohm, med en vikt på 645 gram och en kostnad på 130 USD (ca 900 SEK) plus frakt på32 USD (har ännu inte efter drygt två månader sett till någon moms eller tull) är ett bra köp tvekar jag inte om. Ohm understryker bara det faktum att man inte behöver tunga ryggsäckar för tunga laster. Tester de senaste åren (se min bok Lättare packning från A till Ö) visar att för packvikter upp till 25 kilo klarar man sig med ryggsäckar som väger mindre än 1,8 kilo. ULA Ohm antyder att den utvecklingen bara börjat. Om något år eller två gissar jag att det finns ryggsäckar på runt 1 kilo som klarar vikter i 20-25 kilosklassen. Inte för att jag har några planer på att bära så tungt, men för de som har tung extrautrustning i form av kameror, klätterprylar och glaciärutrustning kan detta vara bra att veta.

Diskutera på Utsidan här
Titta på ULA Equipments hemsida här

Comments

  1. Hej Jörgen!

    Alltid välskrivet och tänkvärt! Intressanta synpunkter. Läste även någon annanstans hur "stort" midjebältet upplevdes trots grundlig beskrivning på web platsen vilken storlek man skulle välja. Tror du ett bälte i Medium hade kunnat påverkat ditt total omdöme om ohm säcken i förhållande till jam...? Men Jam 2 vaerkar ju vara en slitsäck/ varg utan dess like som man kan behandla lite hur som helst :-). hmm . :-).. mvh Magnus

    ReplyDelete
  2. Tack Magnus,
    När jag fick bältet kändes det större. T o m så stort att den vadderade delen med nöd och näppe täckte höfterna. Då kändes Large helt rätt. Men det är möjligt att den här "förlängningen" beror på att jag ännu inte kommit på hur man använder bältet optimalt. Det finns ju spännremmar för bältet på båda sidor, ute på höften, som kanske kan korta bältet tillräckligt mycket.
    Summa summarum, låt inte bälteskommentarerna sänka Ohm alltför mycket. Som du förstår är jag alltså inte övertygad om att Medium hade varit bättre. Men om det är en handhavandefråga hade jag gärna sett tydliga instruktioner från tillverkaren.
    Ja, Jam2 är en slitvarg och just frånvaron av ram gör den ju väldigt stryktålig. Nu är ju Ohms "ram" en u-formad bit plast och kolfiber som genom sin form är väldigt elastisk, så jag tror den tål en hel del också. Men för vikter på 12-13 kg (veckopackning inkl mat för min del)så tycker jag att Jam2 är överlägsen.

    ReplyDelete
  3. Hej Jörgen!

    Har precis läst boken och en del artiklar här. Är nybörjare på Fjäderlätt men har lärt mig en del nu. Tänkte komma med några frågor...

    1. Har du provat Gossamer G4, som skall vara ännu lättare än Jam 2, 482g i Large? Eller är det något som gör att du håller kvar vid Jam 2 trots att både G4 och Ohm är både större o lättare?

    2. Måste man köpa alla dessa säckar över nätet från USA eller finns det återförsäljare i Sverige? Jag bor i Umeå och här finns de då rakt inte i butikerna.

    3. Såg att du provat Terra Nova Laser Photon, och nu skall visst Photon Elite på 680g finnas. Jag har ett Akto. Har du upplevt Photon som likvärdigt Akto i Hållbarhet? Jag har hört att pinnarna skall vara klena, men det kanske är idé att ha Akto-pinnarna till Photon-tältet?

    4. Du använder inte sovsäckslakan? De skyddar ju de dyra sovsäckarna från att behöva tvättas så ofta?

    5. Använder du inte vattentäta innerpåsar för hela ryggsäcken istället för många små? Jag har en Sea to Summit på 90 liter och 116g, de blir ju inte tyngre med storleken då det är förslutningen som väger...eller har de någon nackdel jag missat kanske?

    Till sist: tackar för en bra bok och bra artiklar, och vill också bjuda på några tips:

    1. På Jysk finns nu 6 mm liggunderlag på 120g för 49 kr, och till våren skall visst TermaRest komma men NeoAir Torso 120cm på 260g, men den är 6,3 cm tjock ändå för den som vill sova mjukt. Det blir 380g kombinerat!

    2. En kombinerad pocketkamera och GPS-navigator med karta på 194g finns nu, Garmin 550 heter den. Pris ca 5-6000 kr dock...men då kan man få koordinaterna till var man tog fotona på köpet.

    3. Jag tar ofta bilen till vandringen, då räcker det med reservnyckeln på 2g, jämfört med vanliga bilnyckeln på 54g (batterinyckel). Hemnycklar kan man gömma i bilen eller låsa in på något värdeskåp tillsammans med fräscht ombyte och duschprylar som jag aldrig bär med mig där ute.

    MVH
    Michel

    ReplyDelete
  4. Hej Michel,
    Skall försöka svara på dina frågor efter bästa förmåga:
    1. G4 kan man säga att jag provat eftersom jag för 5-6 år sedan laddade ned Glens sömnadsanvisningar från nätet och sydde en sådan säck; något modifierad med inspiration från Ray Jardines bok Beyond BAckpacking. Främsta saken som inte passar mig med G4 (kan naturligtvis passa andra) är fickan för liggunderlaget på utsidan av själva säcken. Tycker att utvecklingen lite sprungit ifrån G4 också, vad gäller bäregenskaper t ex.
    2. Jam2 finns ju hos Naturkompaniet och Golite har svensk importör medan de andra är amerikanska småföretag som enbart går att nå via Internet. Det senare är dock väldigt enkelt och med personlig och bra service enligt mina erfarenheter.
    3. Jag har själv inget Akto, men känner folk som har använt dem länge i många sammanhang och för mig känns Akto s a s som rikslikaren vad gäller kvalitet och hållbarhet bland alla som kopierat tältvarianten. Terra Nova är inget vintertält, eftersom det har ett innertält som består av ganska mycket myggnät. Sommartid har jag ännu inte upplevt något hårdväder i det, men de som gjort det verkar nöjda. Min bedömning är att det är mindre stabilt än Akto, men för mig är detta inget problem under barmark. Att det är halva vikten alla dagar väger s a s tyngre än att det eventuellt skulle fallera 1 natt av 100, som Akto då skulle klara.
    Pinnarna är väldigt klena, jag använder en blandning av dessa och "vanliga" pinnar på 7-10 gram. De tunna pinnarna skär i marken, men om man lägger en sten på dem tror jag de håller ganska väl i hårt väder. Viktvinsten totalt är dock så liten att jag inte tycker fördelarna överväger med att enbart ha dessa tunna, små pinnar.
    4. Jag använde sovsäcksklakan innan jag blev lättpackare, dels hemsydda tungvarianter av bomull, dels lättare av siden. Men även de senare väger ju några hekton. Numera sover jag alltid i torra strummpor, långkalsonger/tights och torr undertröja med huva. Dessa prylar har jag ändå med mig och de skyddar också sovsäckens innersida.
    5. Jag tycker att flera små vattentäta packpåsar har flera fördelar framför de stora. Dels är det ju, som jag skrivit på många ställen, så att det mesta i packningen tål väta ganska bra. Men det viktigaste skälet är att man ofta behöver packa ned mer eller mindre fuktiga prylar i ryggsäcken. Om man då stoppar dem i en stor säck så tenderar de att blöta ned de övriga, torra prylarna, man har i samma storsäck. Om det är lite ruggigt och småfuktigt så blir min varma termojacka lätt lite blöt och då vill jag inte pula ned den i samma säck som sovsäcken. Osv.

    Tack för tipsen. En sak undrar jag över: Mitt NeoAir Small är 120 cm, det du beskriver är alltså ännu kortare?

    ReplyDelete
  5. Hej Jörgen!

    Tackar för dom snabba o utförliga svaren!!

    Det är samma NeoAir som du har, 120cm, men i Utebutiken i Umeå berättade man igår att det hade strulat med leverantören och att de inte kommer förrän till våren, men nu ser jag ju att de redan finns på addnature och Getout. De "missade" väl att tipsa om såna ställen i butiken...:)

    Enl vad jag hörde ska också Exped komma med något liknande till våren. (om dom inte redan gjort det?)

    Cellplastunderlaget från Jysk är dock 180x50cm x 6mm och väger som sagt bara 120g enl min digitala bagagevåg.

    Nu hittade jag Jam2 på addnature o Getout, men på naturkompaniets största huvudbutik i Ö-vik (Fjällrävens gamla fabrik och outlet) finns det uruselt med ryggor ö.h.t, några Kajka o lite till bara....

    Såg idag på
    http://www.getout.se/item.asp?item=15983
    att Jam 2 nu väger 820g i Large (jag är 1,85) är det verkligen så "illa" och inget man kan "klippa bort" för att nå den ursprungliga vikten 600g som var syftet med säcken? Eller kanske den är värd det ändå?

    Så undrar jag om du vet var man kan köpa ett Terra Nova Laser Photon Elite? Såg på Naturkompaniet att de bara har gamla Laser Competition.

    Tältpinnar av titan, kanske inte det första man skall tänka på, men var får man tag på sådana? Såg att du hade några på Fjällräven Classic-listan.

    Förresten; varför TRE ryggsäckar på Fjällräven Classic???

    Jag är som sagt nybörjare på lättpackning och visste inte att det fanns andra grejer än tyå Fjällräven, Haglöfs, Lundhags, Klättermusen, etc. Märkligt att de knappt låtsas om att det ens finns lättviktsprodukter i butikerna här i Norrland.

    Vanliga argument är annars hållbarheten....men det enda som inte verkar hålla så bra är ju argumenten, om man ser till dina erfarenheter :)

    Är det butiker i Stockholm eller på Nätet man skall vända sig till generellt?

    MVH
    Michel

    ReplyDelete
  6. Hej Michel,
    Vissa säljare och kedjor anser nog att lättpackningskonceptet är ett hot mot deras försäljning och underlåter att nämna det. Eller så handlar det om bristande kännedom.
    Golite Jam2 i nya versionen har fickor på bältet, vilket adderar en del vikt, men är mycket bra. Jag har lösa sådana på både bälte och axelremmar för olika småprylar som karta, kompass, kamera, vantar solskydd, myggskydd etc.
    Enligt uppgift är också cellplasten i ryggen tjockare/tyngre än tidigare, men den går nog att ersätta med en tunnare/lättare om man vill.
    Jam2 känns fortfarande som en bra kompromiss mellan slitstyrka och lätthet. Alla lättare ryggsäckar har tunnare material, åtminstone fläckvis, och är enligt min bedömning mindre slittåliga. Jam2 passar också bra på min rygg, med goda bäregenskaper.
    Anledningen till tre ryggsäckar på Classic var att jag ville testa dem mot varandra i samma situation. Det var då jag blev förtjust i Jam2.
    Terra Nova köper man nog enklast och billigast via nätet från någon engelsk nätbutik, som www.ultralightoutdoorgear.co.uk. De har även Vargo Titanium tältpinnar som är en bra kompromiss mellan vikt och stabilitet. Jag har ofta med även någon 10 g pinne av runt alurör typ Easton, som fäster bättre på viss mark.

    ReplyDelete

Post a Comment