Lättpackning med barn - några tankar

Teori-praktik Barnfamiljerna som grupp har troligen mer att vinna än de flesta på att gå över till lättpackning. Föräldrarna behöver då inte sitta hemma under under många år, utan kan inviga barnen i något som kan vara en källa till glädje för resten av deras liv. Men att ge råd om vandringar med barn är inte lätt.
Av Jörgen Johansson

"Barn" är ett begrepp som omspänner all från individer som i stort sett är vuxna både fysiskt och mentalt till spädbarn som är totalt beroende av andra för både förflyttning och mat. Så man måste dela in den här gruppen av människor i undergrupper för att komma någonvart. Vad som följer här är några tankar om hur man kan vandra i skandinaviska sommarfjäll med barn i åldrarna 7-15 år eller så.


Läger i Ladjovagge, Kebnekaise

De som läst min bok Vandra fjäderlätt kommer att känna igen många tankar. Men var snäll och notera att mina råd är just råd. Se dem som en hjälp till egen eftertanke. Jag har inte komplett kunskap om alla situationer och alla åldrar och naturligtvis inte heller om alla barn. Använd istället mina tankar till att se vilka turer du kan skapa med de speciella förutsättningar som gäller ditt barn.

Det viktigaste budskapet är ändå att med hjälp av lättpackningens principer så kan bördan även för föräldrarna bli högst hanterlig.

Vad orkar barn?
Frågan beror naturligtvis många olika faktorer med tanke på ålder, styrka och vana vid att vandra. Men generellt så måste man naturligtvis anpassa vandringen så att man inte går längre än att barnen tycker det är OK och orkar med. Vilket inte nödvändigtvis betyder att man inte skall stimulera dem till att pressa sina egna gränser - inom rimliga gränser.

Med full packning mellan Nikka och Keb

Lättare att ge råd kring är (kanske) hur mycket barn orkar bära. En klassiskt tumregel för vuxna när det gäller maxvikter för ryggsäckar vid vandring är att man inte skall bära mer än en tredjedel av sin kroppsvikt. Men att bära så pass stor del av sin kroppsvikt är ingen njutning, tvärtom. Där går alltså den övre gränsen enligt gammal erfarenhet. En fjärdedel av kroppsvikten är mer att rekommendera som maxvikt om man vill orka se sig om kring också. Detta är långt ifrån det jag kallar lättpackning och onödigt tungt.

Låt oss dock börja med att titta på konsekvenserna av de gamla tumreglerna. Mamman på. låt oss säga, 57 kilo ska alltså inte bära mer än 19 kilo och pappan på 75 kilo inte mer än 25 kilo. Så långt är allt gott och väl.

Men lille Kalle som väger 21 kilo ska då helst inte bära mer än sju kilo och för Lisa som väger 39 räcker det med max 13 kilo. Detta är då absolut max, enligt de gamla reglerna. Vill föräldrarna dessutom att barnen ska vilja hänga med ut ytterligare någon gång under sin uppväxt bör de alltså bära max en fjärdedel eller knappt det, av sina respektive kroppsvikter. Kalle bär då högst fem kilo och Lisa tio. Allt under förutsättning att den gamla tumregeln gäller även för barn i deras ålder, vilket inte är säkert. Men vi har etablerat lite hållpunkter för vårt planerande.

Vilken utrustning behövs?
Problemet är att med traditionell friluftsutrustning så är Kalles och Lisas prylar inte speciellt mycket lättare än pappas och mammas, även om barnen är mindre till växten och orkar bära mindre. Båda barnen behöver ryggsäck, sovsäck, liggunderlag, regnkläder, förstärkningsplagg och så vidare. Äter gör de dessutom också. Något som mycket snabbt leder till att Kalles och Lisas maximala packningsvikter uppnås. Och resten av det som behövs får mamma och pappa bära. Vilket leder till att deras respektive maxvikter inte bara uppnås, utan passeras i racerfart.

Det här leder lätt till att föräldrarna stannar hemma istället för att göra det de skulle vilja, att ta med sina barn på vandring. Eller möjligen vandrar man mellan stugor, vilket absolut inte är någon dålig lösning. Bortsett från att man faktiskt skulle vilja ligga i tält, både för sin egen skull och för att lära barnen hur härligt det kan vara på en vandring bortom allfarvägarna.

För den som har läst min bok Vandra fjäderlätt är det förmodligen uppenbart att mycket går att vinna genom att tillämpa de tankesätt och de tekniker för lättpackning som beskrivs där även på barn och deras packning. Här öppnar sig nya möjligheter för familjer att vandra fjäderlätt och göra ordentliga långvandringar utan att varken barnen eller föräldrarna knäcker sig på kuppen.

Hur gör man då?
När man använt bokens tips för att skaffa sig själv en riktigt lätt packning är det bara att applicera samma teknik på barnens utrustning. Man tittar på det tyngsta först, de tre stora, och ser vad man kan göra.

Sked 10 gram, matskål 17 gram, Jakob 45 kg

Enligt min erfarenhet så kan man utan problem låta även hyfsat små barn bära all sin egen personliga utrustning, under förutsättning att man väljer lätta saker. Detta kan sägas gälla från 7-9-årsåldern och uppåt. I personlig utrustning ingår då ryggsäck, sovsäck, liggunderlag, regnplagg, värmeplagg, eventuellt ombyte, sked och mugg. Detta behöver inte väga mer än 4-5 kilo, vilket innebär att barn som väger runt 20 kilo skulle kunna bära detta. Normalt innebär en sådan vikt att barnen är i 6-7 årsåldern. Innan barnen nått denna ålder får alltså mamma och pappa bära en del av barnens personliga grejor också. Men så länge barnens personliga utrustning också är lätt så blir det ändå inte samma påfrestning för föräldrarna. Och om föräldrarna måste bära även barnens ryggsäck periodvis så gäller naturligtvis samma sak. Ju lättare desto...lättare.

En 5-7 dagars vandring innebär då att packningen landar på 10-12 kilo om barnen bär sin egen mat, som då väger 750-1 000 gram per dag. Barn från 40 kilo och uppåt skulle då kunna bära sin egen utrustning och sin egen mat. Och allteftersom de blir större kan de ta över en del av den gemensamma utrustning som inneburit att mammas och pappas ryggsäckar vägt ytterligare några kilon.

Upp på Kebnekaise?
En fjällvandring jag gjorde med min 13-årige son Jakob kan ses som en tillämpning på de här tankarna. Det hela började med att Jakob ville upp på Kebnekaise sydtopp. Efter lite försiktiga frågor framkom att han nog hade tänkt sig att göra detta tillsammans med pappa. Sedan satte planerandet igång under vintern.

Vi konstaterade att om han ville vara säker på att faktiskt se något från toppen så behövdes ett antal dagars spelrum. Om vädret var dåligt så var det nödvändigt att vi hade tid att vänta. Vi landade på en veckovandring, vilket i praktiken innebar 5-6 dagars vandring och resten resor till och från hemmet. Tanken var att gå från Nikkaluokta till Keb och sedan göra en bestigning längs Västra leden under dag två. Om detta inte fungerade så skulle vi tura lite i grannskapet och hela tiden ha Durlings led eller Västra leden inom räckhåll. När det blev vackert väder skulle vi göra vår topptur.

De tre stora
Det kändes helt naturligt att vi skulle gå med riktigt lätt packning, både på grund av Jakobs ålder och mina egna intressen för att vandra fjäderlätt. Och grunden för en lätt packning är att få ned vikten på de tre stora; bära, skydd, sova. Så under vintern sydde jag en ultralätt ryggsäck av lite mindre kaliber än min egen på 600 gram till Jakob. Vikten på hans säck landade på 225 gram plus midjebälte/midjeväska på 135 gram. Den rymmer ungefär 50 liter.
Jakobs ryggsäck
En lätt och varm sovsäck inhandlades. Baktanken var att jag själv och andra familjemedlemmar också skulle kunna använda samma säck i andra sammanhang. För sommarvandringar i fjällen vill jag ha en sovsäck som klarar ungefär noll grader. Valet föll på en Marmot Hydrogen som vägde 685 gram. Själv skulle jag använda min egen hemmasydda dunquilt på 600 gram. Som liggunderlag och ryggplatta i ryggsäckarna valde vi båda ett Jysk cellplastunderlag på 150 gram och varsitt Thermarest 120 cm på 525-600 gram beroende på tjocklek.


Sovsäck Marmot Hydrogen 685 gram. I bakgrunden hemsydd quilt 600 gram


Den tredje tunga delen av packningen var det hemmasydda tarptältet på 525 gram. Detta kompletterades med varsitt mygginnertält på 200 gram vardera. Detta är förmodligen ett skydd som är lite väl spartanskt för de flesta barnfamiljer. Nu är Jakob en tålig kille och med sina 13 år tillhörde han inte spädbarnen, men den allmänna uppfattningen verkar vara att man med barn bör satsa lite mer på ett skydd. Att ha ett rum som skyddar runt om och där man kan mysa även när vädret är dåligt är värt att satsa på. Ett något större tält med ytter- och innertält rekommenderas därför för mindre barn. Ett utrymme där man kan krypa runt utan skor och varma kläder, mysa och kanske läsa en bok.

Hemmasytt tarptält 510 gram

Men det finns "riktiga" tält som inte behöver väga bly. För en vuxen och ett barn så väger Helsport Ringstind 2 inte mer än 1600 gram. Är man två vuxna och ett barn räcker ett trepersoners tält bra. Nallo 3 väger 2 400 gram, Nallo 4 väger 2 800 gram, för att ta några exempel. För två vuxna och två barn kan man tänka sig ett trepersoners tält plus ett lätt tarptält där någon av de vuxna sover medan man äter och umgås i det större tältet.


Tarptältet redo för ryggsäcken
Personlig utrustning
Min tanke var att Jakob skulle bära sin egen personliga utrustning, jag skulle bära min plus allt gemensamt som tält, säkerhetsutrustning och matlagningsgrejor.

Detta innebar att i Jakobs ryggsäck fanns förutom liggunderlag och sovsäck också ett regnställ. Detta var ett lätt och billigt Packaway som inhandlades från ITAB för cirka 600 kronor. Regnstället var också lagom stort för min fru vilket gjorde det till mindre av en engångskostnad. Regnskyddet kompletterades sedan med ett paraply.

Till detta kom sedan en fleecetröja, dunväst, mössa, vantar, fiberpälssockar för läger och sömn samt ett par vattentäta strumpor av märket Sealskinz att användas vid kallt och blött väder. En kåsa, sked och en matskål på 17 gram kompletterade utrustningen. Packningens basvikt, det som Jakob bar hela tiden, blev 4,5-5 kg.


Jakobs ätgrejor; summa 72 gram

På kroppen hade både Jakob och jag en tunn, kortärmad skjorta i helsyntet, vindblus, keps, tunna syntetbyxor, tunna nylonstrumpor och vattensportskor av mesh-typ. Vi gick båda med stavar och mina användes också som tältstänger.


Med meshskor i snö på väg ned från Pyramidpasset. Inte så kallt som man tror.

Äta måste man också
Det som saknades nu var mat. Första tanken var att Jakob skulle bära sin egen mat. Detta hade adderat ungefär fyra-fem kilo och hade säkert inte varit omöjligt på något sätt. En elegantare lösning visade sig dock vara att vi delade upp maten oss emellan så att packningens totaltvikt (basvikt plus mat och bränsle) skulle bli samma procentandel av våra respektive kroppsvikter. Syftet med detta var att det s a s skulle vara lika ansträngande för oss båda.

Detta innebar att Jakobs säck vid starten i Nikkaluokta vägde 8 kg och min vägde 14 kg. Ganska hyfsat för en vecka i tält i ett av Sveriges mest alpina områden. När vi återvände och hade ätit upp all mat vägde Jakobs rygga således 4,5-5 kg och min vägde ungefär 7 kg.

Vad kostar detta då?
Nästa fråga är då: Blir det inte hemskt dyrt med lättpackning för hela familjen. Nja och kanske. Som vi skrivit om här på Fjäderlätt går det ofta att köpa riktigt lätt utrustning förvånansvärt billigt. Men om jag ser på Jakobs utrustning för en sommartur så såg kostnaderna ut så här:

Midjeväskan som ryggsäcken "står" på. Fungerar bra som avbärarbälte.
Byxor av tunn syntet hade han redan. Syntetskjorta och keps likaså. En vindblus köptes på utförsäljning för drygt 200 kr. Den passar även mamma. Vattensportskorna av mesh använde han varje dag till skolan, så de var ingen nämnvärd extra utgift. Tunna nylonstrumpor kostar inte mycket. Det ganska lätta regnstället från ITAB kostade mindre än 600 kronor. Passade även mamma. Liggunderlaget från Jysk gick på 39 spänn. Mugg och sked för under en tjuga. Tallriken följde med en fryst soppa från Felix.

Fleecetröja hade han, dunväst lånade han av mamma, mössa och vantar hade han. En lätt ryggsäck hade jag redan sytt, avsedd att kunna användas både av Jakob och mig mig själv. För den som inte syr själv kan redan befintliga dagsturssäckar eller skolryggsäckar fungera hyfsat för barnen. Men ultralätta ryggsäckar är inte heller våldsamt dyra.

Den dyraste utrustningsdetaljen för Jakob var en bra och lätt dunsäck från Marmot som kostade nästan 2 500 kronor. Men den kan han och övriga familjemedlemmar säkert ha i 15 år. Själv använder jag den på turer där han inte är med och min quilt är för kall. Den tyngsta investeringen för en barnfamilj är alltså en riktigt bra och lätt sovsäck, men denna håller å andra sidan mycket, mycket länge. Men här kan man välja ett något tyngre och något billigare alternativ, åtminstone till något av barnen eller de vuxna om man är många. Om man varit konsekvent med lätta prylar för den övriga utrustningen så har man utrymme för detta. Är man friluftsintresserad så har man kanske en del prylar man kan använda och pussla med.
Godispaus på toppen av Pyramidpasset, mellan Unna Räitavagge och Kaskasavagge

Eftersom Kebnekaise är ett väl trafikerat område och det ligger stugor med 1-2 mils mellanrum så kändes det hela också säkert. Vid behov fanns det hus och människor inom räckhåll vid Jakobs första fjällvandring. Allt var klart - i teorin.

Det är ingen tvekan om att packningens låga vikt bidrog till att Jakob fick en fin tur och trivdes med även en del tuffa passövergångar i de stenigare dalgångarna, fjärran från de mer upptrampade lederna. För att inte tala om hur skönt det var för pappa att slippa 25-30 kg över Pyramidpasset.

Diskutera

Comments

  1. Tack för denna inspirerande artikel! :D

    /vandringssugen mamma

    ReplyDelete
  2. Jo, vandringen med Jakob var ju några år sedan, men ungefär samma sak planerar jag och min fru att göra med yngre brodern Daniel i sommar. Han fyller också 13 år i smmar och vi har pratat i några år om att då är det dags att ta en sväng upp på Sydtoppen.

    ReplyDelete

Post a Comment