Blöta fötter i fjällen - hur stort problem?

Teori/Praktiki Vi lägger ned mycket energi på att hålla våra fötter torra när vi är ute och vandrar. Frågan är: Varför? Och finns det några alternativ?
Den här artikeln känns nog till vissa delar igen av de som läst min bok Vandra fjäderlätt, men några nya tankar och erfarenheter finns med.
Av Jörgen Johansson

Varför hålla fötterna torra?
Anledningen till att man vill hålla fötterna torra är att de, liksom den övriga kroppen, lätt blir nedkylda om de blir blöta. Vi vet att det är viktigt att kläderna på kroppen är torra för att hålla isoleringsförmågan. Likså gäller det att välja basplagg, kläderna närmast huden, så att hudytan hålls torr även om man svettas. Svett är kroppen sätt att reglera temperaturen, vätska som övergår från fast form till gas på hudytan har en mycket kraftigt svalkande, eller nedkylande, effekt.

Vad vid Unna Räitajaure

Så det finns en sund logik bakom att hålla fötterna torra i alla väder. Våta fötter blir lättare kalla fötter än vad torra blir.

Fötternas historia är våt
Om man tittar på mänsklighetens historia, från grottfolken och framåt, så är det under en väldigt kort period som vi människor haft möjlighet att hålla fötterna torra i alla väder. Och det är naturligtvis också så att en majoritet av jordens befolkning ännu idag saknar denna möjlighet. Är det blött så blir de blöta om fötterna.


Stuor Räitajåkk
Men en majoritet av jordens befolkning bor i ett varmare klimat än vad som gäller i de skandinaviska fjällen. Våta fötter blir inte lika kalla i monsunens Indien som i Sjaunjas myrmarker.

Detta är helt rätt, men det jag framförallt vill hävda med ovanstående resonmang är att våta fötter:
a) Behöver inte vara ett hot mot bekvämlighet eller överlevnad.
b) Om våta fötter också blir kalla fötter beror på omständigheterna.

Även på våra breddgrader var det först var med införandet av gummistöveln som man garanterat kunde skydda fötterna mot fukt utifrån. Och gummistövlar började produceras 1853. Naturligtvis dröjde det åtskilliga decennier innan de blev allmänt kända och tillgängliga både av distributions- och prisskäl. I vår fjäll gick även sedan gummistöveln kommit gärna i näbbskor av skinn med skohö. Dessa var inte alltid så täta även med flitig smörjning.

Omständigheter är påverkbara
Om det är något som kännetecknar den mänskliga rasen så är det en enastående förmåga att anpassa sig efter omständigheterna. Men också att anpassa omständigheterna så att de passar oss.

Luftning och torkning av fötterna vid rast

På samma sätt kan man med lite kunskap anpassa omständigheterna och sig själv så att man inte behöver bli kall av blöta fötter.

För det är inte med nödvändighet så att fötterna blir kalla när de är fuktiga. De flesta vandrare har upplevt blöta fötter oavsett vilka skodon man har, och vet att man håller värmen hyfsat ändå, så länge man är i rörelse. Vattnet i skorna och strumporna värms upp av foten och blir sedan ett slags våtvarmt omslag. Det är ungefär samma princip som i en våtdräkt och detta fungerar så länge det av kroppen uppvärmda vattnet inte ersätts av nytt, kallt vatten alltför frekvent.

Den stora nackdelen med de här våtvärma omslagen är att fötterna, och framförallt huden, inte mår väl av det. Huden mjuknar och blir rynkig. Efter en långvarig blötläggning finns risken att man kan plocka bort obehagligt stora, mjuka hudbitar med bara fingrarna. Skavsår är väl annars den vanligaste effekten när huden mjukas upp på detta sätt. Den varma och fuktiga miljön är också en mumsig miljö för olika mikrorganismer vilket ger en dålig lukt och risk för infektioner i sår och blåsor.

Som en följd av detta lär sig fjällvandraren att det inte är bra att bli våt om fötterna och att detta är något man bör försöka undvika. Så nästa gång smörjer man kängorna ännu noggrannare, eller köper nya kängor med ännu rejälare, och tyngre, ytterhölje och nytt och ännu bättre mextex-foder. Eller så säger man aldrig mer till kängor och byter till gummistövlar. Detta hände mig efter en hösttur i Skäckerfjällen för 30 år sedan, när mina bondförbundare snabbt blev dyngsura av blötsnön och förblev så hela veckan.

Att vara blöt om fötterna har definitivt sina nackdelar, men oftast fryser man som sagt inte så länge man rör sig och genererar metabolisk värme.

Det senare är så viktigt att jag upprepar det: Man fryser oftast inte om blöta fötter så länge man rör sig och genererar värme.

Mitt första test
Detta var också teorin bakom mitt första försök med gympadojor på vandring. Inför en oktobertur i Tjeggelvas skogsödemarker gjorde jag slag i saken. Jag köpte några tunna damnylonstrumpor på Konsum i Arvidsjaur och började vandringen med mina vadar-/lägerskor på fötterna, istället för i ryggsäcken. I det råkalla oktobervädret förvandlades mina blöta fötter dock ganska raskt till iskalla klumpar. Så jag drog på mig yllesockarna och gummistövlarna (som var med i packningen) igen, och förpassade gympadojorna till ryggsäcken för resten av veckan.
Det är fortfarande så att även om gummistövlarna är osexiga så håller de fötterna torra som inget annat. Men för en lättpackare är gummistövlar oftast inte något bra alternativ eftersom de oftast är rejält tunga. Och även om mitt första test inte var någon omedelbar succé, så låg tankarna där och gnagde. Om man bara kunde hålla fötterna varmare när det var sådär kallt, så var ju de där löparskorna faktiskt betydligt lättare och skönare att gå i. Och en oktobertur i de fjällnära skogarna var kanske inte ett helt representativt försök. Det kanske skulle fungera bättre med de lätta skorna på sommarvandringar? Fast även då kan det ju bli rejält kallt och blött.
Men om man istället hade något som kunde hålla fötterna torra och varma vid behov, om det var riktigt kallt? Jag hade läst om sockor från det brittiska företaget Sealskinz. Dessa användes i snö och slask av vandrare i sandaler. Sagt och gjort, jag skaffade mig ett par sådana strumpor. Dessa sockor ser ut som vilka stickade syntetsockor som helst, bara en aning tjockare. Detta beror på ett Mextex-membran, som alltså är både vattentätt och släpper igenom vattenånga.

Vid kortare passager av snölegor behöver fötterna inte bli kalla trots tunna strumpor

Eureka, det fungerade bra vid tester i hemmaskogarna. Den avgörande prövningen blev en sommarvandring på 50 mil genom den svenska fjällkedjan. Vanligen gick jag under denna vandring i tunna strumpor (investeringen från Konsum i Arvidsjaur visade sig mycket hållbar) och snabbtorkande lätta skor med överdel i nät och blev mycket riktigt blöt, men utan att bli kall.

När vädret blev bistrare och fötterna började stelna till så drog jag på mig mina Sealskinz och då höll sig fötterna varma. Och inte ett skavsår fick jag på hela turen. Mina fötter hade aldrig mått så bra under någon vandring jag någonsin genomfört. Sedan dess är jag av förståeliga skäl såld på att använda lätta skor och strumpor, samt vid behov skydda fötterna om omständigheterna gör att de riskerar att bli kalla. Det känns som ett bättre alternativ än att ständigt gå omkring med ett skydd, även när det inte behövs. Ungefär som att gå i ett tungt regnställ när det inte regnar.

Mina skor idag
Ända sedan min första långtur med lätta skor har jag använt Salomon Tech Amphibian. Detta är lätta och snabbtorkande (fattas bara) vattensportskor. De är egentligen inte avsedda för vandring eller löpning i stor skala, och är synnerligen sladdriga eftersom bakkappan är avsedd att kunna trampas ned för att skorna skall kunna användas som tofflor.

Med Salomon Tech Amphibian och vattentäta strumpor på Kebnekaise Sydtopp
 Det enda jag kan säga om dem är egentligen att de fungerat så bra för mig att jag envisas med att köpa nya varje år. Jag vågar liksom inte prova något annat...

Rent generellt rekommenderar jag dock att var och en som vill testa det här systemet provar ut några lätta och sköna skor av typen trailrunners eller terränglöpningsskor. Hur olika skor sitter och fungerar är oerhört individuellt, så var och en måste avgöra vad som passar bäst. Få människor verkar trivas med att gå i så mjuka skor som jag.

Viktigt är att skorna torkar snabbt, för på långtur i skog eller fjäll så kommer de att bli blöta. Om och om igen. Minimalt med stoppning och läder alltså. Likaså anser jag att Mextex-foder inte bara är meningslöst utan också kontraproduktivt för lågskor under vandring. Vatten kommer att rinna över kanten och ned i skorna förr eller senare. Ett mextexfoder innebär i detta läge bara att det tar längre tid för vattnet att dränera ut och för skorna att torka.

Mextexfodrade träningskor är utmärkta för stadsbruk och för annan användning på hårdgjort underlag där man oftast kan undvika att hamna i vatten ovanför skokanten. Vilket naturligvis är det ändåmål för vilket 90% av sådana skor också används.

Mina strumpor idag 1
Mina favoritstrumpor är fortfarande de ankelsockor av nylon på 30 eller 50 denier som kan inhandlas på ICA eller Konsum. Andra strumpor jag provat tar bara längre tid på sig att torka när de blir blöta och kyler därmed foten under längre tid. Men jag vet många som svär på att tunna yllesockar är suveräna. Var och en får prova sig fram.

Tunna nylonstrumpor, i detta fall långa. Det blåa är hemsydda mextex-sockar. Funkade inte...

Min gissning är att dessa tunna strumpor är vad jag har på fötterna när jag vandrar under 75% av tiden. Detta är naturligtvis i viss mån väder- och terrängberoende. Men jag har vandrat med detta system genom bäckar och snöfält i Sarek, i stenskravel i Unna Räitavagge, över Pyramidpasset och upp på Kebnekaise sydtopp.

Så länge jag håller mig i rörelse så är mina fötter varma och oftast lite småfuktiga. Men det är en fuktighet som inte är instängd och uppvärmd och mjukar upp huden. Snarare en slags naturlig fuktighet som nog följt människan sedan grottåldern och som mina fötter inte på verkar fara illa av. Jag har aldrig haft något skavsår sedan jag började med detta system, vilket var motsatsen till situationen när jag använde stövlar och kängor.

Mina strumpor idag 2
De återstående 25% av vandringen är när de blöta fötterna tenderar att bli kalla trots att jag rör mig med packning på ryggen. Detta inträffar antingen när jag går långa sträckor i kallvatten, som myr, eller när det är längre perioder av regn och blåst. Snöfält är sällan något problem om de inte är väldigt långa och blöta. När man väl kommer ut på andra sidan torkar fötterna som regel snabbt till och blir varma.
Rocky Goretex sockar
När jag märker att fötterna börjar bli kalla, och att det som gör dem kalla inte verkar ha något synbart slut, sätter jag på mig vattentäta sockar. Dessa är antingen av märket Sealskinz eller Rocky Goretex. Det finns även Goretexsockar avsedda för cykling som jag hört andra vara nöjda med, men som jag själv aldrig provat. Här finns en särskild artikel som jämför Sealskinz och Rocky Goretex.

Sealskinz i solen efter en blöt förmiddag

Helt enkelt; så fort du blir kall om fötterna så gör något åt det. Vid kortare pauser tar jag ofta av mig skor och strumpor. Det går på några sekunder med den här utrustningen. Vid längre pauser tar jag på mig torra, varma sockar ur packningen. Oftast ett par gamla fiberpälssockar. Dessa är visserligen i det tyngsta laget, men har fördelen att fylla ordentligt innanför de vattentäta sockarna när dessa behövs. Enbart de tunna strumporna innanför Sealskinz räcker inte alltid för att jag skall hålla värmen om det är kallt och blött.

Fördelar med systemet
Den främsta fördelen med systemet är att det är betydligt enklare än något annat jag provat. När man väl accepterat att det är en del i systemet att bli blöt om fötterna så frigörs man från en mängd krångel. Likväl kan det ta emot första gången på morgonen som man med sovsäckvarma fötter kliver i sin första bäck. Men sedan är man fri.

Fri att låta bli att trippa på gräskanter, balansera på stenar eller trampa sig fram på videgrenar för att hålla det farliga vattnet under skoskaftens kant. Fri att slippa pyssla om och smörja sina kängor som rumporna på små spädbarn. Fri att inte behöva ständigt behöva byta mer eller mindre fuktiga sockar mot torra för en bra fotkomfort. Fri att slippa ta av sig kängor och strumpor, binda på ryggsäcken, ta på vadarskorna, vada 3 meter, ta på sig sockor och kängor, gå 100 meter, ta av sig kängor och strumpor, binda på ryggsäcken, ta på vadarskorna, vada 5 meter och så vidare ad nauseam...

En skjorta över fötterna för att hålla värmen under en rast

Den fotfrie vandraren bara vandrar. En bäck är inget som får en att bryta steget, man går i med skor och byxor. Tunna byxor och snabbtorkande skor gör att värmen är tillbaka och det mesta vattnet borta efter 50 meter. Är man 12 år kan man till och med tycka att det är ganska coolt att bara gå rakt ned i vattnet med skor och kläder på, vilket min son gjorde när vi var i Kebnekaise-området. Helt plötsligt var det ingen förälder som tjatade om att han inte skulle blöta ned sig längre.

Mitt lilla tips
Blotta tanken att man skall kunna gå i fjällen utan de traditionella kängorna eller stövlarna är så upprörande för många att jag ibland undrar om man utmanar en grupp religiösa fundamentalister. Många motargument som framförs är sakliga, men många är också mycket känslomässigt färgade. Man vägrar att själv prova och säger ändå utan att blinka till den som faktiskt provat: Det går inte.

Det är coolt att vada i Unna Räitajaure, tycker Jakob, 13 år.

Jag kan bara redovisa mina egna erfarenheter och min egen uppfattning, vilket jag gjort här ovan. Men jag tror inte att jag är så speciell att mitt system bara fungerar för mig. Mitt råd är därför: Pröva detta i sommar!

Det är väldigt enkelt. De flesta vandrare som använder kängor eller stövlar bär med sig lättare skodon att använda vid vad eller i lägret på kvällen. Köp ett par nylonstrumpor och testa sedan att gå i de lätta skorna och bära de vanliga skodonen i ryggsäcken. Känns det inte bra är det enkelt att byta tillbaka till de vanliga kängorna. Exakt som jag gjorde vid det första testet vid Tjeggelvas.

Du behöver inte köpa några vattentäta sockar om du inte vill. De är ganska dyra och inte särskilt slitstarka. Man kan ta med sig ett par slitstarka plastpåsar att dra på om det blir kallt. De flesta har någon i bekantskapskretsen som har påsar från Systembolaget. Dessa är sega och slitstarka och lagom stora. Torra strumpor inunder och sedan plastpåsen med en blöt strumpa utanpå för att hålla allt på plats funkar bra.

Men om du verkligen vill testa systemet så att du vågar lämna kängorna hemma nästa gång så bör nog satsa på ett par Goretexsockar av lämplig modell. A

Fältbiologernas stridsrop på 70-talet var: Håll stövlarna leriga!

Fjäderlätts stridsrop för 2000-talet är: Håll fötterna blöta!

Diskutera blöta fötter

Comments

  1. Jag köper resonemanget, men hur går det med de fuktiga/svampiga fötterna om det är kallt och regnigt en vacka i sommarfjällen?
    Jag har kört stövlar tidigaremen är inne på din idé om UL.

    //Jalle

    ReplyDelete
  2. Ledsen att mitt svar dröjt, jag har varit till fjälls.
    Principen är den att om man blir kall så gör man något åt det. Vid pauser tar jag på mig ett par torra tjocka sockar. Om jag blir kall om fötterna vid gång (vilket händer mycket sällan) så tar jag på mig vattentäta sockar plus värmande sockar.
    Mina fötter blir faktiskt inte så svampiga. Varje rast (1 gg/timme) så tar jag av mig blöta skor och strumpor och låter fötterna torka. Det brukar gå på mindre än en minut.
    Det finns en aktuell tråd på www.utsidan.se som tar upp det här.
    Lycka till med lättpackandet!

    ReplyDelete
  3. Hej!
    Har du provat en tunn vandringsstrumpa av ull (t ex smartwool) under sealskinsockan - och ev en tunn nylonstrumpa utanpå (som minskar friktionen och slitaget på såväl fot som sealskin.
    Min tanke är att ullstrumpan håller foten torrare och varmare än om man har foten direkt i sealskinsockan.
    Ha det fint!
    JH

    ReplyDelete
  4. Nej, men jag har provat både med tunna nylonstrumpan och med Coolmax-strumpor i Sealskinz och funnit båda för tunna för att foten skall hålla värmen när den väl blivit kall. Därför kör jag numera med en tjockare socka; fiberpäls. Efter vad jag hört från Janne Corax så hade han fått grymma skavsår av att använda Sealskinz direkt mot huden. Men det finns ju olika Sealskinz med olika foder.
    Corax berättade för övrigt att han använt gympadojor, sockar och plastpåsar för många approacher i Himalaya. Han tar sällan på sig kängorna förrän det är "stegjärnsdags" om jag förstod honom rätt.

    ReplyDelete
  5. Varför använder du inte helt vanliga gummistövlar? Jag har varit i fjällen varje sommar sen jag var något år gammal. Både sommar och vinter. Farsan också (vår släkt har av hävd arrende på två lappvatten). Vi kör alltid med helt vanliga gummistövlar. Är det varmt viker man ner stövelskaftet. Sen brukar jag också ta med mig ett par vanliga joggingskor. Kan vara skönt att varva med om det är varmt och man går långt.

    ReplyDelete
  6. Jag har använt gummistövlar i fjällen under drygt 20 år. Det finns inget som håller mina fötter torrare och varmare i nästan alla lägen. Men mina gummistövlar väger 2,2 kg för ett par. Enligt tumregeln att det är 5 ggr så energikrävande att bära något på fötterna som på ryggen så motsvarar detta alltså 10 kg på ryggen.
    Jag finner dem också besvärande varma i många lägen (trots nedvikta skaft) och dessutom har jag alltid haft problem med skavsår trots tejpning och olika knep. Vissa fötter har en form som gör att stövlar sitter bra och inte skaver, men mina hör inte dit.
    I min bok beskriver jag hur jag efter ett första försök med lätta skor återgick till mina gummistövlar, innan jag upptäckte de möjligheter som vattentäta sockar ger. Alltså att hålla fötterna torra och varma i kalla lägen, när de annars blir nedkylda i meshskor och tunna strumpor, trots ordentlig kroppsrörelse.
    De lätta skorna jag förespråkar är bäst vid vandring. Dvs när man vandrar hela dagarna. Om jag växlar mellan måttlig rörelse och längre perioder av stillastående (som det lätt blir när man är ute med familjen, fiskar, jagar eller jobbar ute) så väljer jag ofta ett par lätta kängor istället. Blir man blöt och sedan ställer sig stilla så blir fötterna annars lätt kalla.
    Jag vet inte vad du gör vid dina lappvatten, men det är möjligt att gummistövlar är ett bättre plagg i sammanhanget. Du skriver ju också att lättare skor kan vara sköna om man går långt. Men då måste man bära två skodon, vilket också har sitt pris.
    Testa vid tillfälle att komplettera dina lätta skor med vattentäta strumpor istället för stövlar och se om detta fungerar. Det finns artiklar här på Fjäderlätt om sådan strumpor, det är bara att söka.

    ReplyDelete
  7. Jag är lite kluven. Jag provade iden med sealskinz för mer än 20 år sedan. Jag hade trampat igenom med stöveln och dagen efter var stöveln fortfarande blöt och foten blev blöt och kall. Jag satte på mig torra strumpor och plastpåsar utan på och sedan ned i stövlarna. Det fungerade utmärkt så länge som det inte gick hål på plastpåsen. Sedan dess har jag gjort på detta sätt vid behov. Så länge foten är torr är det behagligt att vandra.

    För något år sedan köpte jag North Face skor som någ är gjorda för terränglöpare, de är lätta, goretex och vibramsula. De ser ut som billiga gympaskor och folk har skakat på huvudet när jag gått med dem i naturen. Goretexen fungerar om det inte är för varmt. Så länge det är varmare i skon kommer fukten vädras ut, även om man trampat igeno ordentligt.

    När vi gick senast hade vi 15kg var men jag fick ta 20kg och min fru 10kg. Det är främst kamerautrustningen och maten som väger. I slutet av vandringen var min totala vikt nere på ca 15kg men mina fötter kändes väldigt trötta. Jag är inne på att dämpningen i skorna var slutkörd av den tunga packningen. Styvheten i skorna har med åren givit vika, så jag hade en extra stel sula i. Jag misstänker att dessa lätta skor inte fungerar så bra om man är tvungen av någon anledning att bära runt 20kg.

    Jag vågade inte vara så drastisk att jag plaskade medvetet i vatten,utan vadade i sandaler och använde bara plastpåsar om skorna blev för våta.

    Jag har inte fått tag i Sealskinz eller liknande, men blir rätt tveksam när du skriver att de går sönder efter några dagar. Kanske jag ska offra ett gammalt tält och sy egna...
    Ha en bra dag,

    ReplyDelete
  8. Plastpåsar är ganska bra, men precis som du skriver så håller de ju inte särskilt bra. De tenderar också att glida ned längs benet och ut på foten, tycker jag. Detta hände min 10-årige son Daniel häromdagen, när vivar på en kortare tur i Jämtlandsfjällen. Det var rejält blött större delen av tiden. Första dagen gick vi med tunna strumpor och blev blöta och så småningom kalla, men hade Blåhammarens fjällstation i sikte. Vi visste att vi skulle komma in från den hårda vinden och regnet inom en timme. Den sista dagen var det dimma och stundtals hårt regn, och vi gick oledat. Då valde vi Goretexsockar respektive plastpåsar. Funkade relativt bra, men Daniel blev blöt efter 3-4 timmar.
    Det är lite oklart för mig från dit inlägg om dina skor är ett eller flera år. Men min erfarenhet är att de dojor jag använder (Salomon Tech Amphibian) bara håller ett år. Sedan är dämpningen i sulan körd. Som regel är de slitna på andra sätt också, men jag använder dem daglien som fritidsskor under den varma årstiden. Numera provar jag att vänja mig vid Smartfeet inläggssulor för att ytterligare skona fötterna. Men jag har haft mindre ont i fötterna även efter långa dagar sedan jag växlade till lättare skor. Men detta behöver ju inte gälla alla, fötter och skodon är väldigt individuella.
    Och ja, det kräver ett visst mått av självövervinnelse att plaska ned i vatten med torra skor, men så småningom har i vart fall jag upplevt att det fungerar bra med fuktiga strumpor och skor i de flesta väder. Men med den tekniken så är det viktigare för mig att skorna släpper ut vattnet fort, än att de erbjuder visst initialmotstånd mot fukt, som t ex ett Goretexfoder gör.

    ReplyDelete
  9. Hur funkar det för dig med "icke vandrings sula"?
    Jag har i sommar vandrat en del i ett par Ecco receptor dojjor.
    Det har i det stora hela fungerat bra men de dagar jag har gått längre än sisådär 2 mil börjar ojämnheter i underlaget kännas.
    Jag misstänker att det är fötterna som börjar bli lite trötta och det då inte får så mycket hjälp av den mjuka sulan (undersulan).
    Jag har inte upplevt samma sak när jag gått i grövre skor eller kängor.

    //Peter

    ReplyDelete
  10. Hej Peter,
    Jag tycker det fungerar bra med "icke-vandringssula", men förra sommaren noterade jag att när jag gick på grusvägar så kunde jag känna små stenar genom skosulan, vilket inte var så behagligt i längden. Lösningen blev att göra som vid gång längs stigar och i terräng, att helt enkelt välja var jag skulle sätta i foten.
    Jag vet inte om mina Tech Amphibian är mjukare i sulorna än rena terränglöpningsskor, men det skulle inte förvåna mig.
    Vid gång i andra sammanhang tycker jag inte att nackdelarna med en mjuk sula är så stora. Det är klart att med styva kängsulor med stålgelänk så behöver man inte bry sig om småsten (möjligen får man akta sig för de som är så stora att man riskerar att vricka fötterna). Men för mig är detta en klen fördel jämfört med de nackdelar som styva sulor och därmed ofta tyngre skodon för med sig. De nackdelarna har man ju vid varje steg, nackdelarna jag upplevt har man bara när man går på grusvägar.
    Intressant nog har jag alltså inte upplevt att sulorna är för mjuka vid gång i blockterräng och liknande.

    ReplyDelete
  11. Egentligen helt "off-topic" men: jag såg din bild "Vad vid Unna Räitajaure" och tyckte den var lite väl lik en egen bild jag tog när jag var där. Kollade datum/tidsstämplarna och vi har tagit bilderna med tre timmars mellanrum!

    Se: http://www.e.kth.se/~tobiasra/FV2006/fv0676.html

    Ni måste ha tagit in i stugan (eller passerat) precis efter mitt team försvann upp i Pyramidenpasset.

    ReplyDelete
  12. Hej Dan,
    Ja, det var ett lite märkligt sammanträffande :-)
    Min bild togs när vi lämnade stugan på förmiddagen och sedan gick över Pyramidpasset. Bilderna på skorna i snö togs på vägen ned i Kaskasavagge.

    Jörgen

    ReplyDelete
  13. Börjar starkt tröttna på kängor jag med, både med vården efter och tyngden under vandring. Jag kör typ samma system själv fast med resten av kroppen. Regnar och det inte är för kallt (under 10 grader) så brukar jag skita i att byta till regnkläder då jag blir för varm i att vandra med dom på. Visst blir man pisseblöt men fryser gör jag sällan så länge jag går. Sparar regnkläderna till campen då jag kan hålla mig torr och gossig.

    ReplyDelete
  14. Jo, systemet fungerar ju ofta ganska bra så länge man kan hålla kroppsvärmen uppe genom rörelse. Det beror ju en del på de yttre förhållandena. När Brian Doble gjorde sin jojo på AT häromåret så hade han ju inget regnställ. Men gick alltså fort och i ett skogsområde där temperaturen under sommaren ofta är ganska hög även när det regnar.
    "Djungelvarianten" när det gäller kläder är tydligen att man har en uppsättning torra kläder för natten och en uppsättning blöta för dagen, eftersom det ändå inte går att hålla sig torr.

    ReplyDelete
  15. Gick Gröna Bandet 2017 med terränglöparskor (La Sportiva Ultra Raptor), det bästa skovalet någonsing! Inte ett skavsår/blåsa på 130 mil! Fötterna var oftast blöta 10-12 timmar om dagen och såg ut som russing på kvällen. Men efter tvätt, tork och insmörjning med fet fotsalva var dom som "nya" efter 30- 45 minuter. Frös som satan periodvis (trots ursinnestempo för att hålla värmen), detta då nytt kallt vatten kom in i skorna (oftast regnvatten från gräs/buskage). Testade lite med vanliga plastpåsar utan framgång. sealskinsocka funkade dock lite bättre. För er som inte testat att vandra med "blöta fötter": GÖR det! Självklart krävs det lite mod att kränga på sig blöta strumport o skor på morgonen....Men fötterna blir snabbt varma.
    Komfort och låg vikt överträffar nackdelarna (med bred marginal). Förutsätter dock att man går med lätt packning (vilket man självklart gör!).
    /Peter

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Peter. Kul att höra dina erfarenheter. Ja det krävs lite självövervinnelse för att prova, men för de flesta upptäcker man sedan att fördelarna överväger. Jag har aldrig haft "russinfötter" (vanlig fråga jag får dock). Det kan hänga på vilka skor och vilka strumpor man använder. För blöta förhållanden är det meshskor och tunna nylonstrumpor (40-60 denier) som jag använder. Vad använde du för skor och strumpor?

      Delete
  16. Hej Jörgen. Jag har länge varit en trogen Lundhagsanvändare men har nu köpt mig ett par trailskor för att prova på denna "kult" att vandra i lågskor. En sak som jag funderar på är det här med strumpor. Går du enbart i tunna damstrumpor, eller har du de som liners med något tjockare utanpå? Om du inte har något utanpå, sitter inte skorna väldigt löst på fötterna då? Alternativt, sitter inte skorna extremt tajt när du har upp till 3 lager på fötterna?
    Jag överväger att köpa ett par sportstrumpor med några procent ull i för värmen, vad tror du om det?
    Mvh Ludvig.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Ludvig, Damstrumpor och lätta meshskor tycker jag är idealiskt i blöta och kalla omgivningar, som de svenska fjällen eller norra Alaska. Anledningen är att man aldrig är riktigt torr om fötterna. Man hinner korsa en ny bäck innan allt är torrt. För torra och varma sammanhang, exempelvis vandringar i Californiens High Sierra använder jag något dammtätare skor och tunna ullstrumpor. Ibland dubbla par strumpor.
      Om fötterna blir inte bara blöta, utan även kalla, så drar jag på ett par tjocka Helly-Hansen fiberpälssockar och vattentäta strumpor. Detta gäller båda sammanhangen. Här har meshskorna en fördel eftersom de är mjukare och mer förlåtande när det gäller olika tjocka lager av strumpor. Men om det blir för trångt i skorna kan man skapa lite extra utrymme genom att ta ut inläggssulorna. Det här systemet har funkat bra för mig sedan 2004. Lycka till!

      Delete
  17. Hej! Jag har fått hem mina nya trailskor och gått en tvådagars tur (5mil). Mycket skönare! Jag är på väg upp till fjällen i sommar för en första etapp på Kungsleden och vill inte ha mina kängor så jag satsar på att införskaffa Sealskinz istället. Jag antar att man behöver köpa större sockar för att få plats med extra fluff innanför? Går man upp en eller två storlekar? Jag har redan värmande sockar att ha innanför.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hej Ellen, svårt att säga. Det bästa är naturligtvis om man kan prova Sealskinz med värmande sockar inunder. Men Sealskinz är en smula elastiska, jag har inte direkt upplevt något problem vid storleksvalen. Sealskinz har ju också ett storleksintervall på strumporna. Ligger du på exempelvis stl 38 kanske du skall ta stl 39-42 istället för 36-38.

      Delete
  18. Jörgen!

    Vandrade Padjelantaleden i ett par trailrunners med damstrumpor och sealskins till snöpasssager, men de började stinka efter några dagar, och blev sig aldrig lika. Inget du upplevt? Det var så illa att mina stackars vänner i tältet klagade... Förutom stanken var det som en dröm att vandra i gympadojor...

    ReplyDelete
  19. är ganska ny inom vandring o så men gäller detta bara för sommar vandringar ? för man kan väll inte göra detta när det är minusgrader på vintern?

    ReplyDelete
  20. Har vandrat i Sequoia (Californien) i regn/snö och vanliga kängor är lätträknade, det flesta har gympaskor. Själv använder jag Altra Lone Peak 4.0.....lätta, torkar fort, rymlig, och nästintill omöjligt att få skavsår

    ReplyDelete
    Replies
    1. Instämmer. Men för min del är vattentäta sockar att ta till vid behov ett viktigt komplement. Som jag sällan behöver använda.

      Delete
  21. Jag köper systemet för vandring men hur blir det med tiden i lägret. Om man gillar att hänga utomhus, titta på utsikten, snaska renkött och dricka en medhavd öl och inte kryper in i tältet det första man gör hur ska man då gå tillväga för att hålla fötterna gosiga?

    ReplyDelete
  22. Jag har provat med terränglöparsko i Sarek. Praktiskt att bara ha en sko med. Hade yllestrumpor och neoprene med mig. Anledningen till att det blev min enda gång är att jag ständigt var blöt och kall om fötterna. Dessutom med skador på fötterna som följd eftersom huden blir mjukare och känsligare. Nu är jag åter med Lundhags där jag kan hålla mig varm och skön!

    ReplyDelete

Post a Comment