Trevligt på Fair Enough

Efter att ha besökt Fair Enough två år i rad kan jag bara säga att det är den trevligaste frilufsmässan som finns. Här kommer några aptitretare inför kommande video-rapportering.
Av Martin Nordesjö

Intressant nog är ju Fair Enough inte ens en mässa, utan ett affärsjippo parat med vad som bara kan beskrivas som en årlig fest för den svenska friluftsbranschen (åtminstone den del som säljer sina grejer via Getout). Det är mer regel än undantag att folk i friluftsföretagens ledning står och visar upp sina prylar som glada torgförsäljare.

Glädjande nog har det hänt en hel del i Getouts lättpackningssortiment sedan förra året. Granite Gear har funnits i sortimentet ett tag nu, och precis i tid till Fair Enough fixade Granitbiten hem Golites tält, sovsäckar och ryggsäckar.


Jörgen höll sitt 3-för-3-föredrag i 3 dagar, med viss hjälp från mig. Vi klämde en del på nya och gamla prylar, pratade med nya och gamla branschkontakter och träffade till och med internet-dejter från Utsidan i smyguppslagna hybridtält bakom en vedstapel.




Vi tänke att vi skulle rapportera med filmer den här gången. Så det är bara att hoppas att mina tre småbarn sover som de ska på kvällarna så att jag kan sätta mig och klippa film.

Mer kommer alltså...

Haglöfs Oz Pullover

Prylintryck Haglöfs Oz Pullover var förra året en av de absolut lättaste regntäta men ånggenomsläppliga jackorna i världen. Den väger 175 g för storlek Large. Jag har använt Oz i olika sammanhang sedan förra hösten och det är en mycket trevlig bekantskap.
Av Jörgen Johansson

Beskrivning
Det här är ett plagg med halvlångt vattenskyddat blixtlås av en extremt tunn och lätt Paclite-väv från Goretex. Den har en liten ficka framtill och tumgrepp. Huvan är inställbar genom en dragning i ett klämlåsförsett snöre på huvan. Det är ungefär allt. Och naturligtvis en del av förklaringen till varför den är så lätt.

Andra förklaringar till lättheten är också orsak till att detta är en prisbelönt jacka i den europeiska Outdoor-branschen. Bortsett från huvan så består den nämligen bara av två klurigt tillskurna tygstycken vilket minskar längd (och vikt) på sömmar och sömtejpning.

Oz är ganska tight skuren så man skall gärna ta till lite extra i storlek. För en lång person som jag är så är min XL på 195 gram varken för lång eller för vid.

Användning
Oz har ett klart släktskap med LIM-jackorna som också var revolutionerande lätta när de kom för några år sedan. Haglöfs hänvisar till att Oz tillhör deras Intense-serie, vilket är plagg avsedda för intensiv användning. Det här är alltså inte ett plagg som är gjort för den traditionelle vandraren utan snarare för löparen eller cyklisten som vill ha ett lätt förstärkningsplagg. Långvarigt skavande av ryggsäcksremmar är till exempel inget som Oz är tillverkad för.
Oz (till vänster) i förvintriga förhållanden i Klippiga Bergen hösten 2007. Foto: Ryan Jordan

Som lättpackare kan man ofta spara ganska mycket, eller ibland väldigt mycket, vikt genom att inte nödvändigtvis följa tillverkarnas rekommendationer om lämpliga användningsområden. Medan tillverkare har ett intresse av att ha en mängd olika produkter för en mängd olika, mer eller mindre klart definierade, användningsområden så ser lättpackaren i första hand till två faktorer; funktion och vikt.

Funktionen som Oz skall fylla i min packning är att vara ett regntätt plagg att dra på när inget annat klarar av att hålla mig någorlunda torr och varm. Och så skall det skall vara lätt. Och båda dessa krav uppfyller Oz.



Oz och Packaway-byxorna nära till hands i meshfickan på ryggsäcken.

Jag har använt Oz som skalplagg under vintriga förhållanden i både Klippiga Bergen och Jämtlandsfjällen och vid turer i hemmaskogarna sedan ungefär sex månader. En riktigt regnig och blöt höstdag fick den bekänna färg vad gäller vattentäthet. Detta klarade den med glans. En blåsig aprildag i Bunnerskalet fick den bekänna färg som ovädersplagg i kuling/storm och snöyra. Detta klarade den också med glans.

Jag har inte testat andningsförmågan hos Oz genom att maxbelasta materialet. Det vill säga genom att springa med jackan i regnväder eller något liknande. Jag har vandrat och skidat i rask takt med den och varit rejält varm, men utan överdriven svettning. På ryggen har jag haft en tät, ramlös ryggsäck pressad mot Oz och mina undertröjor. När jag stannade och tog av Oz-pullovern kände jag efter på dess insida och märkte inte någon som helst fukt eller kondens. Så min föga vetenskapliga slutsats blir därmed att andningsförmågan hos materialet räcker väl för mina behov.


Bedömning
Som kanske framgår så är min vandringsteknik sådan att jag inte använder regnplagg om det går att undvika. Att använda regnplagg när det inte regnar känns inte särskilt vettigt. Först och främst vandrar jag i en vindblus som tål ganska hög luftfuktighet på utsidan. Om luftfuktigheten blir besvärande så slår jag upp mitt paraply. Först när båda dessa prylar inte håller mig tillräckligt varm och torr på överkroppen tar jag fram regnjackan.

Därmed är ett lätt plagg som Oz perfekt för mig. Jag får full valuta för den låga vikten genom att för det mesta bära den i ryggsäcken. När den behövs håller den regnet ute. Med det låga slitage mitt sätt att använda plagge innebär så räknar jag med att den håller tätt ytterligare några år. Detta räcker bra för mig.



Oz 2008 har en annan färgsättning än tidigare.

Om man regelmässigt vandrar i en regnjacka mer än vad jag gör kanske situationen blir en annan. Vilket möjligen gäller ganska många, eftersom paraplyer än så länge är ovanliga i svenska vandringssammanhang. Vill man dessutom använda den till vardags och då använder ryggsäck eller axelremsväska kanske man skall fundera över ett något slitstarkare och tyngre plagg. Haglöfs LIM-jackor väger inte mycket mer och kostar idag klart mindre än Oz. Och det finns idag ett ganska stort utbud av lätta regnjackor som väger runt 250 gram från andra tillverkare. Det är upp till var och en att bedöma om viktvinsten ner till ett extremlätt plagg som Oz är värd pengarna.

Diskutera

To Getout is Fair Enough - eller Fjäderlätt i Bodafors

Evenemang För fjärde året i rad släpper Getout i Bodafors lös det mesta som skådas kan av friluftsprylar på sin mässa Fair Enough. Fredag till söndag 24-27 april kommer gräddan av svenska tillverkare och importörer att vara på plats i Småland.
Av Jörgen Johansson

Den största nyheten för lättpackare är väl att stora delar av Golites mest intressanta sortiment kommer att finnas på plats. Ett stort antal ryggsäckar med Ion och Jam2 som de lättaste alternativen kommer att finnas för kläm och köp. Men dessutom tar Getout in en hel del av Golites nya tältsortiment, där några verkligt lätta varianter går att leta fram.


Naturligtvis blir det också intressanta föredrag med Svante Lysén och Lars Fält som de mera namnkunniga.

Fjäderlätt är naturligtvis på plats för att vara ställföreträdande klämmare och utfrågare för alla som inte kan ta sig till Bodafors den här helgen. Vi kommer att leta nya, lätta prylar och efterfråga nya, lätta prylar i sedvanlig ordning. Martin och jag har en programpunkt om det flexibla sätt att minska packvikten och ändå kunna behålla en eller annan tung favorit som våra läsare känner under beteckningen "3 för 3". Alltså att de tre stora, skydd, sova och bära, skall väga maximalt tre kilo. Getouts sortiment ger nästan oändliga kombinationsmöjligheter inom den ramen.

Alla vänner av lättpackning, och även ovänner, är välkomma att knacka på vid Vildmarksbibliotekets bord, där Fjäderlätt kommer att hålla till en stor del av tiden.

Gå till Getouts hemsida för mer information om Fair Enough.

Vintertur med lätta kläder - utrustningen

Teori-Praktik I en tidigare artikel har jag beskrivit en tur mellan Storulvån och Våldalen i april 2008 som slutade i Storulvån och inte i Vålådalen. En lätt vintertur februari 2007 samt lätt vinterutrustning allmänt är beskrivna i andra artiklar. Här var syftet framförallt att se om jag kunde använda i stort sett samma kläder som jag använder på sommaren. Fast med skillnaden att mellanlagret/värmelagret naturligtvis måste klara de lägre temperaturerna.
Av Jörgen Johansson

Hypotes - kläder för överkroppen
Min klädsel för 3-säsongersbruk består normalt av en kortärmad merinotröja, merinokalsingar (vilka dubblerar som shorts), tunna hemsydda byxor och vindblus. Med vindblus på klarar jag ganska kyligt väder (kombination vind och temperatur) så länge jag håller mig i rörelse. Vid raster förstärker jag så klart klädseln efter behov.

Tjallingklumpen

För regn och ruskväder har jag sedan en lätt skal/regnjacka och regnbyxor eller byxholkar med regnshorts.

Frågan var nu: Varför skulle jag inte kunna ha samma kläder på vintern?



Marmot Ion Windshirt

Vindblusen fyller samma funktion på vintern som på sommaren; håller kylande vind ute och transporterar bort kroppsfukt på ett bra sätt. Blir vädret alltför kylande och blött så drar man på regnjackan.

Baslagret/underkläderna fyller också samma funktion sommar som vinter; att transportera bort fukt från hudytan så att man slipper nedkylande vätska i form av svett på denna.

Enda skillnaden borde vara att eftersom det är kallare på vintern så kan man behöva mer värme mellan vindblus/skaljacka och understället. Fler lager helt enkelt.

Överkroppen - vad jag valde
Därmed landade jag i följande kläder för överkroppen under gång: Smartwool Microweight Crew som ständig undertröja. Ovanpå denna en Fjällräven Hoody i polyester/ull. Denna ersatte både värmande mössa och halsduk. Ovanpå detta en Marmot Ion vindblus. Med i packningen en Woolpower-tröja som ytterligare lager vid behov och som nattröja.



Haglöfs Oz Pullover


Skalplagg för skydd när vädret blev ruskigt var en superlätt Haglöfs Oz Pullover och ett par Packaway regnbyxor från ITAB. Min vattentäta skärmmössa från Paramo satt på för det mesta, och ibland med hoody-luvan under och Ion-huvan över.

Om det funkade
Klädseln fungerade ypperligt och helt enligt teorin på min tur. Om det var någorlunda vindstilla och behagligt åkte jag i undertröja och hoody, med luvan nere och full ventilation i halsen. Vantar av och på efter behov. När det började blåsa eller yra torr snö i luften så åkte vindblusen från Marmot på. Med dessa kläder klarade jag ganska hård vind och var behagligt tempererad så länge jag rörde mig.

Huvudet väl inpackat i snålblåsten, på kroppen två undertröjor och vindblus.


När det blev hård vind (styv kuling) och snöyra så åkte Oz-pullovern på. Likaså om mängden yrande snö gav intryck av att kunna smälta och så småningom väta igenom vindblusen på ställen som nacke och övre delen av ryggen. Packaway-byxorna använde jag bara under några timmar, när vädret var som värst och jag behövde ta mig ned från en exponerad tältplats i Bunnerskalet till skyddad terräng i björkskogen.

Underkroppen
På underkroppen bar jag hela tiden långkalsingar av ylle från Stil, vindkalsing från Craft och byxor av modell Arcteryx Gamma LT. De senare är byxor som är tyngre än mina normala sommarbyxor, med några hundra gram, men jämförelsevis med de flesta friluftsbyxor man hittar är de lätta. Jag visste från tidigare erfarenheter att de tål väta mycket bra, men är sämre när det gäller vindmotstånd.

Kombinationen fungerade bra, även om det under det varmaste passet, uppför från Tjallingen till Bunnerskalet, var onödigt varmt på benen. Då önskade jag bort långkalsongerna. Men så fort jag kom upp ur skogen försvann denna önskan.

Förstärkningsplagg
De värmeplagg jag hade med mig var Cocoon jacka och byxor som beskrivits i en tidigare artikel. Jackan användes i samband med alla längre raster. Byxorna användes vid behov, vilket var vid flertalet av de längre rasterna. Undantagandes då jag istället satt med ben och underkropp i sovsäcken.

Cocoon-pyjamasen är faktiskt skönare vid matrasterna än den här bilden förmedlar...

De här plaggen var också en del av mitt sovsystem, avsedda att förstärka sovsäckens temperaturområde vid behov. Första natten använde jag enbart jackan, andra natten (-5-6 grader) även byxorna.

De här plaggen var också tänkta att vid behov användas vid riktigt låga temperaturer. Framförallt byxorna såg jag som bra förstärkningsplagg vid -20 grader och kallare. Även jackan är naturligtvis möjlig att använda vid skidåkning när det är riktigt kallt, men för att det skall vara nödvändigt föreställer jag mig att det måste vara extremt låga temperaturer.

Sovkläder
En del av sovkläderna har redan nämnts. Det vill säga när det är riktigt kallt har jag på mig i princip allt i sovsäcken. Förra året testade jag att använda en lätt dunsäck som klarar nollan (Marmot Hydrogen -1 C) i kombination med min hemsydda quilt som också klarar nollan. Dessa i kombination fungerade då bra (utan termobyxor) vid -6--7 C.



I år var planen att använda en lätt Western Mountaineering Ultralite (graderad till att klara -7--9 C) i kombination med samma quilt. Min bedömning var att man med detta och Cocoon-plaggen skulle klara runt -20 C utan att frysa. Vid lägre temperaturer än så blev det att ta till varmvattenflaskor som ett sätt att klara sig någorlunda genom en riktigt kall natt. Att koka upp en liter vatten eller två varannan timme och stoppa dessa flaskor i sovsäcken borden säkra överlevnaden även den kallaste vinternatt, även om natten kanske inte skulle bli ett att de bästa friluftsminnena.

Den hemsydda quilten har också ett hål mitt på som gör att man kan använda den som poncho. Detta innebär att vid sträng kyla kan man använda den som komplement till Cocoon-kläderna vid längre raster. Nu talade väderleksrapporten snarare entydigt om temperaturer runt 0 grader samt snö och snöblask, vilket gjorde att jag i sista sekund valde att lämna quilten hemma. Detta visade sig vara ett riktigt beslut med tanke på hur vädret blev.


Liggunderlaget Goodpad fastsatt med lätta bungee cords


Under mig hade jag ett tjockt cellplastunderlag av toppkvaliteten Evazote. Detta breda och hellånga samt 14 mm tjocka cellplastunderlag från Getout, kallat Goodpad, har en

Fotplaggen
Den sista och svagaste punkten i min lätta klädsel vara fotplaggen. Teorin var att välja lätta skor, liksom under barmarksförhållanden, men skidskor som hade ordentligt med utrymme för extra sockar och dessutom för vattentäta sockar. Så när jag sprang på ett par Alpina i storlek 47 (jag har normalt 45-or) som reades för 300 kronor kändes detta perfekt. De var närmare kilot lättare än mina gamla Asolo från slutet av 80-talet och fungerade mycket bra under turen.

Jag behöll den tunna innersulan i pjäxan, adderade en inläggssula av märket Superfeet (grön) och hade sedan på foten en Donner Merinosocka Mid Weight och utanpå detta Sealskinz. Byxorna knöt fast runt överkanten på Sealskinz-sockorna och skapade därmed ett snö-/vattentätt paket för foten. Även om snö trängde i och gjorde pjäxorna blöta så skulle fötterna vara torra.

Fotbeklädnad med vattentäta sockar och ultralätta damasker (för de vattentäta strumporna)


Så det här funkar för vinterturer?
Temperaturerna var hela tiden runt nollan, oftast med någon enstaka minusgrad som gjorde att det inte var utpräglat slabbigt. Det finns naturligtvis en viktig fråga att besvara: Hur skulle kläderna ha fungerat om det varit -20 C? Det vet jag naturligtvis inte, men jag ser fram emot att prova nästa vinter. Min teori var dock att den utrustning jag hade skulle fungera även vid kallare väder än det jag hade. Min tredje undertröja från Woolpower användes aldrig. Hade det varit -15 C och lite vind hade den förmodligen suttit under vindblusen. Skaljackan fanns hela tiden som ett tänkbart förstärkningsplagg; lätt och snabbt att få på.

På benen hade Packawaybyxorna suttit på hela tiden om temperaturen hade gjort det nödvändigt. Med den här klädsen så tror jag att jag utan problem hade kunna skida i varierande blåst även om termometern visat -15 C.


Den svaga punkten, som kräver en lösning för midvinterturer, är skorna. Det arrangemang jag hade fungerade perfekt under turen och jag var både torr och varm, även om de andande Sealskinz gjorde att yllesockorna var lite småfuktiga vid dagens slut. Men pjäxorna visade sig trots sin storlek vara lite trånga i tån. Jag har tidigare noterat att stora storlekar på skor oftast mest är längre än de mindre storlekarna, men inte särskilt mycket bredare.

Den smala tån gjorde att jag knappast hade kunnat stoppa ned ytterligare en yllestrumpa av samma tjocklek innanför Sealskinzen, vilket var min tanke, och därmed klarat låga temperaturer. Jag tror inte att de här pjäxorna hade varit tillräckligt varma vid 20-30 minusgrader. Vad jag behöver är ett par bredare och rymligare skidpjäxor som klarar NNN-bindning. Så detta problem återstår att lösa till nästa vinter. Men man skall ju ha något att göra då också.

Här följer den kompletta utrustningslistan:

Vikt Beteckning
368 Byxor Arcteryx Gamma LT XL
54 Fingervantar Berghaus fleece
75 Keps/skärmössa Paramo, vinter
1200 Skor Alpina TR 10 skidkängor stl 47
210 Stillongs yllelångkalsonger
102 Strumpor Donner merinoull mid weight crew
274 Undertröja Fjällräven hoody
194 Undertröja Smartwool microweight
158 Vindblus Marmot Ion
64 Vindkalsonger Craft
464 Skidstavar blå glasfiber
5 Snölås bomullsband
10 Solglasögon Sporteyz
2800 Skidor Fischer
5978 Summa på kroppen
606 Ryggsäck Golite Jam2 Large grå
34 Packpåse blixtlås röd Eagle Creek Medium
232 Byxor BMW Cocoon syntetfyllning XL
316 Jacka BMW Cocoon Hoody syntetfyllning
20 Packpåse kläder grön hemsydd
126 Strumpor vattentäta Sealskinz
102 Strumpor Donner merinoull mid weight crew
260 Undertröja ullfrotté
120 Vantar HH, vinter
246 Regnbyxor Packaway XL
194 Regnjacka Haglöfs Oz Pullover XL
1288 Black Diamond Firstlight tält
9 Snöankare silnylon
400 Liggunderlag Goodpad 190*60*1,4 nedklippt
286 Liggunderlag självuppblåsande BMW Torsolite
96 Packpåse 13 l Sea to Summit
884 Sovscäck WM Ultralite Super -9 C
35 Varmvattenflaska Arla Smoothie
35 Varmvattenflaska Arla Smoothie
50 Eldgrejor
42 Första förband, blodstoppare
30 Häfta stöd skavsår
40 Karta
35 Kompass
25 Reparation, lagning
84 Reservglasögon m solskydd och fodral
32 Sjukvårdsgrejor
55 Swiss Army Knife med sax, pincett
28 Visselpipa
36 Flaska Platypus mjuk 2 l
10 Isolering gasbehållare, cellplast
48 Grythandtag Trangia
25 Isolering under kök, cellplast
5 Grytlock pajform alu
90 Kåsa plast isolerad m lock
6 Liten tratt av plast
8 Sked plast Sea to Summit
26 Vindskydd titanfolie 22*82 cm
155 Gasbehållare Primus stor
105 Kokkärl jägarkök liten eller stor
105 Kök Primus Micron m fleecepåse
25 Kamerafodral silnylon, grönt
10 Biljetter
88 GPS Garmin Geko 101 inkl batt
10 Hudsalva Försvarets
195 Kamera Canon Ixus utan fodral m snöre
46 Kamerastativ Joby
100 Nokia fuktskyddad
65 Pannlampa Zipka Plus
25 Pengar, kort i plastpåse
25 Penna och dagbokspapper
115 Skidglasögon Cebe
300 Snöspade Snowclaw
62 Solskydd
10 Tandborste inkl skydd
6 Tandskydd i plastpåse
25 Termometer frys
15 Toapapper 2 m i plastpåse
20 Tvålbit i plastpåse
7471 Packningens basvikt
2463 Mat och bränsle
9934 Packningens totalvikt
5978 På kroppen
13449 Utrustningens basvikt
15912 Utrustningens totalvikt

Packningens basvikt = allt man bär i ryggsäcken hela vandringen. Alltså exklusive mat och bränsle.
Utrustningens basvikt = packningens basvikt plus det man bär på kroppen.
Packningens totalvikt = packningens basvikt plus mat och bränsle vid start
Utrustningens totalvikt = packningens totalvikt plus det man bär på kroppen = utrustningens basvikt plus mat och bränsle vid start.


Diskutera

Vintertur med lätta kläder

Turer Planen var en tur från Storulvån till Vålådalen med lätt utrustning och med lätta kläder. Men vädret satte stopp och planerna fick ändras. Det blev en ändå en tur som gav goda möjligheter att testa lätt utrustning för vintertur. Utrustningen diskuteras i detalj i en kommande artikel.
Av Jörgen Johansson

I februari 2007 gjorde jag en kortare tur med två nätter i tält i februari. Utgångspunkt var även då Storulvån och turen och utrustningen finns beskrivna i andra artiklar här på Fjäderlätt. Den här gången var målet att utveckla lättpackningskonceptet för vinterturer, framförallt genom att välja lättare kläder än jag gjorde förra året.

Det började bra
Jag svischade genom Storulvåns fjällstation ganska snabbt, men hann med att växla några ord med en av guiderna, Simon, om lätta "attacktält" från Black Diamond. Jag hade mitt Firstlight i packningen och han funderade på att köpa ett One Shot. Snart var jag dock ute i aprilsolen och skidade söderut längs Handölan.

Vid Tjallingens sameläger bar det uppför längs bäcken mot Västra Bunnerskalet. Min plan var att slå läger en bit in i den dalgången, nära sjöarna. Imorgon skulle jag gå norrut och sedan ta hårnålen in i Östra Bunnerskalet som jag räknade med att följa till fjället ovanför Stendalsstugorna. Därifrån borde jag enkelt kunna ta mig till Vålådalen och bussen 14.40. Verkligheten blev en annan.


Det var fortfarande åtskilliga timmars ljus kvar när jag slog upp tältet med Sylarna i fonden. Jag hade lite vaga funderingar om att gå upp på Bunnerstötarna. För 10-15 år sedan hade jag varit där med en kompis i strålande sol. Dagen efter slog ovädret till och vi släpade oss med viss möda ned till Ånn-sjön och Handöls täljstensfabrik, varifrån vi ringde efter en taxi.

Nu slöade jag lite runt tältet och molnslöjor började dra in, vilket gjorde en topptur mindre tilltalande. Framemot kvällen var det mulet och vinden ökade.

Andra bullar
Det blåste hårt till och från under natten, vinden låg på från norr och pressade in tältduken där, medan drivsnö lade sig på andra långsidan och pressade där. Morgonen fann mig liggande mitt i tältet, något ihopkrupen. Firstlight är i kortaste laget för mina dryga 190 cm och normalt ligger jag på diagonalen.


En sväng utomhus innan frukost tydde på 15-20 m/s. Glasögonen yrde snabbt igen när jag sträckte upp linorna på vindsidan. Min färdväg låg rakt mot vinden. Inte läge. Jag kröp in igen och beslöt avvakta någon timme. Om vinden mojnade lite så skulle jag kanske kunna åka de cirka 5 km som behövdes innan jag kunde vända in i östra Bunnerskalet och få vinden i ryggen.

Några timmar senare hade vinden lugnat sig en aning och jag beslöt fortsätta. Förutsättningarna ändrade sig dock snabbt och när allt var packat och tältet nedplockat hade vinden istället ökat. Sikten var närmast obefintlig och att gå rakt mot vinden var inte längre något jag kände för att göra frivilligt. Jag uppskattade vindstyrkan till 20-25 m/s. Inte riktigt storm, men ganska nära.

Det blev kompasskurs tillbaka ned mot björksskogen vid Handölan. Att åka skidor gick inte i den hårda vinden och med den dåliga sikten. Allt var vitt och snökonsistens och huruvida marken lutade uppåt eller neråt var omöjligt för mig att avgöra.

Någonstans i allt det vita skymtade solen som en vit laser-prick. Om jag höll den över vänster axel behövde jag inte gå med kompassen i handen hela tiden. Istället bar jag skidor och stavar. Vinden som piskade snett bakifrån pressade den lätta ryggsäcken på snedden över ryggen och det nöp en del i den axel som fick hålla hela paketet kvar på kroppen.

Mot björkskogen
Jag visste att det inte fanns någon anledning till oro. Det var en jämn sluttning ned mot björksskogen och så länge jag höll kursen någorlunda så skulle träden dyka upp så småningom. Vinden låg i ryggen och kläderna skyddade mig väl. Jag var varm och utvilad och hade varit med om det här förut.


Efter någon timme skymtade de första saxofonbjörkarna i den vita skummjölken och när det sedan dök upp en samling på fem-sex stycken stannade jag i det lilla lä de gav. Där passade jag på att dricka och stoppa i mig några rutor mjölkchoklad och en näve hasselnötter. Det är viktigt att hålla rutinerna i situationer där bristen på struktur och orienteringspunkter kan förvirra. Likaså att hålla sig hydrerad och med en bra blodsockernivå.

Nu var jag ute ur det värsta och så småningom kunde jag spänna på skidorna och glida ner mellan björkstammarna. Vinden höll inte längre på att slita ryggsäcken från ryggen och sikten förbättrades gradvis.

Snart var jag nere vid Tjallingbäcken och några hundra meter längs den ledde mig till inflödet i Handölan. Det snöade och blåste lite, men nu var det mer väder för en vanlig söndagspromenad. Det var lunchdags och jag slog upp tältet för att kunna sitta skyddad från vinden och snön som fortfarande föll. Några skidåkare som blåst ned från Gåsen passerade förbi medan jag åt min frystorkade måltid.

Uppströms
Under eftermiddagen följde jag i makligt tempo Handölan uppströms. Det snöade lätt och blåste en del, men säkert inget jämfört med kalfjället. Framåt kvällen började björkskogen tunna ut ordentligt och då kom också dagen sista riktiga snö- och vindby. Den fick mig att åter dra på mina skyddande skidglasögon och Oz-jackan som var mitt hårdvädersplagg. Sedan åkte jag tillbaka nedströms några kilometer tills jag hittade en någorlunda skyddad plats nära strandbrinken där jag slog upp tältet.


Sol och vind
Den sista dagen på min tur grydde med -6 grader i tältet. Stora delar av himlen var molnfria, men Sylarna och de höga fjällen i sydöst låg dolda. Min väg gick mot Storulvåns fjällstation och jag skidade tvärs över ån där jag legat och rakt uppför det låga fjället på andra sidan. Solen sken, men vinden var kall och sved i exponerade hudytor.

Uppe på fjället med härlig utsikt mot nordväst slog jag även idag upp tältet, det går på fem minuter, och satt i det medan jag åt min frystorkade lunch och njöt av utsikten genom den öppna dörren, medan vindens isfingrar krafsade mot baksidan av tältet.


Efter en behaglig utförslöpa från Lill-Ulvåfjället stod jag några timmar senare på gårdsplanen vid fjällstationen efter en härlig tur. Jag var inte det minsta besviken över att inte kommit fram till Vålådalen. Fjällen är alltid fjällen, även om de är oförutsägbara. Eller kanske just därför.

700-milasommaren

Turer Brian Doble, känd för Fjäderlätts läsare som hängmatteanvändare och utmanare av världens värsta vinterväder i löparskor, är på väg igen. Han befinner sig nu i Georgia för att påbörja en vandring längs Appalachian Trail (AT). Minnesgoda läsare vet att Brian vandrade den 350 mil långa leden från Georgia i söder till Maine i norr redan 2003?. Men den här gången tänker han göra en jojo. Något som på amerikansk vandrarslang innebär att han tänker vandra AT fram och tillbaka under en säsong. Summa summarum 700 mil. Eller 7000 kilometer.
Av Jörgen Johansson

Brian kommer den här gången att ha betydligt lättare utrustning än förra gången han vandrade AT. Då började han med en ganska traditionell packning och utvecklades under vägen till en lättpackare. Den här gången är det extremt lätta saker som finns på ryggen. Nämnas kan en ryggsäcksprototyp som väger 100 gram, en syntetquilt på 300 gram, ett liggunderlag på 100 gram och bivacksäck på 350 gram, något som som tillsammans alltså väger 850 gram och får vårt slagord för vanliga dödliga, ”3 kg för de 3 stora” att framstå som höjden av komfort.



Packningens basvikt är 1,6 kg och utrustningens totalvikt (allt han har med sig utom mat) "from skin out" blir prick 3 kg. När han bär som mest räknar han med att packningen, med mat för tre dagar och 1 liter vatten, kommer att väga 5,5 kg. Genomsnittsvikten kommer att vara ungefär 3,5 kg.


Vandrare på heltid
Brian, som är en ödmjuk och genomsympatisk kille, berättade när jag träffade honom hösten 2007 att han hade planer på att sluta sitt jobb som revisor och bli vandrare på heltid. Eller åtminstone halvtid. Nu har han alltså gjort slag i saken.

Under barmarkssäsongen räknar han med att vandra sex-åtta månader för att sedan jobba ihop pengar under resten av året. Nästa år står Pacific Crest Trail på dagordningen och 2010 räknar han med att vandra det längsta och mest lösligt markerade av alla Amerikas Triple Crown-leder, Continental Divide Trail.

Brians öden och äventyr går att följa på en webbsida som hans föräldrar kommer att hålla någorlunda uppdaterad genom Brians telefonrapporter när han passerar olika samhällen på väg upp genom östra Amerikas ryggrad, Appalacherna. Där kan du också läsa mer om hans prylar och vandringsteknik. Fjäderlätt kommer också att hålla ögonen på Brians vandring under den kommande säsongen.

Diskutera

Ultralätt vintertur i världens värsta väder - frågor och svar

Turer En hel del diskussioner samt frågor om teknik och utrustning har blivit följden av Jim Baileys berättelse om hans och Brian Dobles ultralätta vintertur. Här svarar Jim på frågor från våra läsare.
Av Jörgen Johansson

Nyligen publicerade vi en berättelse av Jim Bailey om en ultralätt vintertur i White Mountains, New Hampshire. Ett område som skryter med att ha "världens värsta väder". Huruvida detta skryt stämmer med sanningen diskuteras naturligtvis både här och där. Jim och Brian gjorde en övernattning i det aktuella området under vinterförhållanden med baspackningar under 5 kg vardera. Här är några frågor från våra läsare:

Fjäderlätt: Jim, vilken erfarenhet av vinterturer hade ni före den här ultralätta natten på Mt Lafayette?


Jim: Jag började med vinterturer 1998 och har varit ute i genomsnitt en gång per månad varje år sedan 2003. Jag började använda lätt utrustning 2004 och har inte sett tillbaka sedan dess. Jag har gjort flerdagarsturer vintertid men har då förlitat mig på att sova i vindskydd. Den stora skillnaden mot tältet är att man inte ligger på snön. Brian hade inte varit ute i vinterförhållanden före kursen då vi träffades, i Klippiga Bergen senhösten 2007. Sedan dess har vi varit ute mycket tillsammans och experimenterat med lätt utrustning de senaste månaderna.

Fjäderlätt: Ångspärrar i sovsäcken eller inte är alltid ett intressant ämne. Du använde en, Brian gjorde det inte. Vad är för- och nackdelarna?

Jim: Den här vintern, efter kursen, har vi experimenterat med olika typer av sovsystem för vinterförhållanden. Ångspärren tillför ungefär 7-8 grader effektiv isolering och förhindrar att fuktighet kryper ut i dunet och minskar isoleringsförmågan. Men jag skulle inte fundera över ångspärr vid temperaturer runt fryspunkten. För temperaturer under minus 10 C tillför den dock en hel del komfort.
REI Kilo Plus 0

Vi har inte hittat någon gyllene regel eller medelväg vad gäller sovsystem. Quiltar med syntetisk isolering var alltid torrare på morgonen, men mer komplicerade och inte lika varma. Dunet hade alltid någon typ av fuktansamling någonstans som minskade isoleringsförmågan framåt morgonen. Ett golvlöst tält kommer alltid att vara en ganska fuktig sovplats. Kanske att en syntetsovsäck graderad till minus 18-20 grader C skulle vara idealet.

Fjäderlätt: Några andra tankar kring era sovsystem?

Jim: Ja, vi skulle inte använda bivacksäcken på en flerdagarstur, eftersom den andades för dåligt. Den senaste helgen testade vi en lätt dunsäck (0 grader C) tillsammans med syntetquiltar, det fungerade bra, så det skulle kunna vara ett alternativ. Jag skulle också fundera över någon form av ansiktsmask som kunde avskilja fukt från utandningsluften.
BPL Cocoon UL 180 Quilt

Fjäderlätt: Ett ämne som engagerat många av våra läsare är era gaskök. Är det verkligen nödvändigt att ha två gaskök, eller är detta ett uttryck för att lättpackare är inbitna individualister som saknar önskan att samverka med andra människor?

Jim: Brian och jag var solovandrare fram till kursen, men vi har nu utvecklat den onaturliga förmågan att dela utrustning med varandra :-)

Att ha två kök kändes som en bra idé under omständigheterna. Om en inte fungerade hade vi en reserv. Dessutom använde vi periodvis båda köken samtidigt, ett till att smälta snö och ett till att koka mat. De gav också en hel del värme inne i tältet, vilket var välkommet.

Fjäderlätt: Något som lett till livliga, både praktiska och teoretiska, diskussioner är ert användande av isolering runt gasbehållarna. Vissa menar att det är helt fel. Vilka är dina erfarenheter?

Köket i aktion

Jim:
Jag visste att den frågan skulle komma! Det är en metod som jag använt under flera år. Men vi gjorde ett praktiskt test på vår första gemensamma tur. Brian hade ingen isolering runt sin gasbehållare. Hans kök slocknade hela tiden och han hade stora problem att få det att fungera. Temperaturen var -22 grader C. Min hade isolering och behövde bara först värmas under jackan i fem minuter efter att ha packats upp. Den fungerade bra hela kvällen. Praktisk erfarenhet visar att de här isoleringarna av cellplast och silvertejp är bra.

Fjäderlätt: Hur hade det gått om ni hade råkat ut för riktigt dålig väder? Hade det golvlösa tältet fyllts med drivsnö?

Jim: Vi kollade vädret noga innan vi gav oss iväg. New Hampshire håller på att införa en lag om att vandrare som visar sig vara dåligt förberedda får betala sina räddningskostnader själva. Vi såg inte fram emot att hosta upp $ 20 000 om vi råkade i svårigheter. Nu var vädret bra och vi hade ganska bra utrustning. Tältplatsen vid Liberty Springs var vald med eftertanke, här är som regel vandrare året runt och det hade varit förhållandevis lätt att evakuera om det krävts.
Tältduken var förankrad runt om på grund av kylan. Vi placerar också utrustning längs kanten för att hindra drag och yrsnö.
Golite Hex 3

Fjäderlätt: Det mesta av utrustningen är lätta syntetprodukter. Hur är det med brandfaran?

Jim: Bra fråga. Gaskök inuti silnylontält rekommenderas ju inte av några tillverkare eftersom materialet lätt flammar upp. Man skall bara använda köken nära mitten av tältet, detsamma gäller överlevnadsljusen. Hex är 165 cm högt i mitten, vilket är en ganska säker höjd i sammanhanget. Vi förvarade all annan utrustning nära ytterväggarna för att skapa en fri yta för snösmältning och matlagning.
Sorel insulated boot

Fjäderlätt: Ni hade olika lösningar för skodon. Kunde man gå med Brians dunfyllda fotplagg eller var de enbart användbara när han satt. Funderar du på att byta till lätta löparskor liksom Brian?

Nike Pegasus

Jim: Det går att gå i dunskorna, men sulorna är ganska hala. Brian sätter på sig dem direkt när vi slår läger. Jag tror inte att han använder dem nere i sovsäcken, vill minnas att han tyckte de var för varma. Brian fryser nog inte lika lätt som jag, när det är under -20 grader C vill jag allt ha isolerade kängor.
Fjäderlätt: Slutligen, hur lyckades den där killen som räddades bli av med båda sina kängor?

Jim: Ingen aning, jag har inga detaljer. En gissning är att de fastnade och försvann på brund av snödjupet. Vi såg drivor på fyra meter vid ett vindskydd.

Diskutera

Fjäderlätt kväll på Säck i Stockholm

Evenemang Fjäderlätt ordnar den 16 april tillsammans med butiken Säck i Stockholm en kväll för teori och praktik kring lättpackning. Säck är filial till Bodafors svar på IKEA inom friluftsbranschen; postorderbutiken Getout. På Säck finner man det mesta av deras säckar; både rygg- och sov-.
Av Jörgen Johansson

Det teoretiska består av jag kommer att prata om lättpackning utifrån begreppet "3 för 3". Detta står för "max 3 kg för de 3 stora" och är den kanske största och bredaste inkörsporten till ett lättare liv som vandrare.

Det praktiska består av att Säck har en mängd lätta produkter att förevisa från företag som Western Mountaineering, Granite Gear och andra. Plus fika förstås. Alla som varit på Säck vet att butiken är ganska liten, vilket gör att deltagarantalet blir begränsat. Först till kvarn är det som gäller.

Mer information och anmälan

Årets Vildmarksmässa var lättviktig

Evenemang Numera är det lönlöst att gnälla över att Vildmarksmässan inte är en plats där de stora tillverkarna visar upp sig. Mässan har funnit sin egen fungerande form där återförsäljarna är de stora utställarna, tillsammans med ett fåtal producenter. I år syntes lättpackningens genomslag, och det gick faktiskt att hitta riktigt spännande nyheter om man snubblade in bakom kulisserna.
Av Martin Nordesjö

Jämför man med tidigare års mässor var det glädjande att se lättpackningens genomslag i några av de största montrarna. Fjällräven visade till exempel upp sitt PAK5-sortiment – minus tältet som fördröjts ”tills vidare” på grund av bågarna – och hos Getout var det helt klart de lätta rygg- och sovsäckarna som var dragplåstren. Primus var en av producenterna med egen monter, och de lade ner mycket energi på att visa sina lätta Etapower-kök. Det är tydligt att det satsas på lättpackning.

Getout-chiefen Jocke
går igenom sitt lätta sortiment


Jörgen fanns på plats i Vildmarksbibliotekets monter under mässan, och själv kom jag cyklande för att ansluta mig till det lilla gäng som vi hade skramlat ihop från läsekretsen för att gå runt och prata lättpackning. Tillsammans med Fabian Gafvelin, Peter Nermander och Thomas Strandberg vankade vi runt på mässan och klämde på lätta grejer. Vi försökte bland annat trycka in två 190-centimetersstörar i Fjällrävens Shape-tält. Det gick sådär.

En ganska intressant nykomling var Ut Nu som tar in Ferrino till Sverige. De har några halvlätta enväggstält, och deras ryggsäckar verkar generellt vara lite lättare än många släktingar i klassen "vanliga vandringsryggor" Vad sägs om 1,8 kg för 90 liter? För oss som tycker att nya aktörer är bra för konsumenterna var det en frisk fläkt.

Jörgen pratar vindskydd
med Primus. Fabian fotar.


Hos Primus diskuterade vi en hel del vindskyddslösningar, och deras vindtunneltester hade gett ganska intressanta resultat som hemmafixare kan ta åt sig. Bland annat anser de att man inte vinner så mycket på att vindskydda kastrullens överdel, och att turbulens på grund av feldesign kan vara lika illa som att köra utan vindskydd.

Vi hälsade såklart också på Utsidans grundare Christer Lind som stod i sin monter och bjussade på kaffe.

Utsidan-Christer IRL

Precis när jag hade lämnat gänget och skulle ta en titt på Klättermusens nya monstersäck och cykla hem visade det sig att Vildmarksmässan kanske ändå inte är fel ställe för kommande produkter. Jonas och Henrik på Fjällräven drog oss avsides för att visa upp några prototyper de ville att vi skulle se. Vi har lovat att inte skriva så mycket om dem innan de blir verklighet, men vi kan avslöja att PAK5 framstår som tungt och konventionellt i jämförelse. Vi kan nog kan ge vårt officiella godkännande till att Fjällräven använder ordet ”ultralätt” i framtida marknadsföring. Vi hoppas få återkomma till detta senare.

Current articles

All articles