Get Out™ utökar sitt lätta sortiment

Prylspan Get Out tröttnade i våras på lättpackarnas tjat och tog Granite Gear till Sverige, och inför nästa säsong satsar de ännu hårdare på lätta prylar.
Av Martin Nordesjö

Antingen säljer lätta grejer bra, eller så vill man bara minska sina fraktostnader med lättare paket. Hur som helst vet vi att Get Out inte bara kommer utöka sitt Granite Gear-sortiment, utan även tänker plocka hem bär-, bo- och sovutrustning från Golite (som äntligen verkar kunna leverera).

Golite Feather-lite: 4° C, 510 gram, gissningsvis ca 2300 kr

Dessutom hoppas man till våren börja sälja både lättare och tyngre saker från en icke namngiven producent som inte är så synlig i Sverige idag.

Fler detaljer har vi inte än, och antagligen inte Get Out heller...

Diskutera

Petra, Hilleberg USA

Studiebesök Att sälja svenska tält i USA är något Petra Hilleberg velat göra sedan hon var tolv år. Mr Hilleberg the Tentmaker himself, pappa Bo, var till en början tveksam. Men sedan år 2000 finns Hilleberg USA i Redmond utanför Seattle. Jag besökte dem där och fick en pratstund med Petra.
Av Jörgen Johansson

Petra har bott mer än tio år i USA nu, först som utbytesstudent på high school och därefter för högre studier. Hennes avslutande arbete inför universitetsexamen var en affärsplan för Hilleberg USA. Detta var år 2000, när dotcom-bubblan nått sin höjdpunkt. Då tyckte många att affärplanen var alldeles för försiktig. Och att sälja något som faktiskt gick att ta på var alldeles för osexigt. Men till skillnad från många dotcomföretag så lever och frodas hilleberg.com i högsta grad.

Hilleberg är ett klassiskt familjeföretag, startat i Jämtland 1973 och drivet av Petras föräldrar Bo och Renate under många år. De hade hela tiden en försiktig utvecklingsfilosofi.
– De har alltid sagt att företaget måste vara till för oss, och inte tvärtom. Och det har aldrig varit något krav att min bror Rolf och jag skulle ta över.

Så Hilleberg har blivit vid sin läst och fortsatt med enbart tälttillverkning. Och målsättningen har varit, och är fortfarande, att göra tält av bästa kvalitet för alla väder och alla säsonger.
– När vi drog igång i USA var många tveksamma till om vi skulle kunna sälja icke fristående tält, säger Petra. Då liksom nu domineras marknaden av olika varianter på kupoltält.
Dessutom är Hillbergs tält ovanliga genom att man sätter upp både inner- och yttertält samtidigt, Något som Bo Hilleberg var först i världen med.
– Vi är ett litet och specialiserat märke. De som köper våra tält är som regel erfarna tältmänniskor som haft både två och tre tält tidigare.

Petra och hennes medarbetare har systematiskt arbetat med att knyta specialiserade och exklusiva friluftsbutiker till sitt varumärke. De vill inte finnas i sportvaruhusen med deras ofta mindre kunniga personal.
– The North Face finns kanske i 500 butiker idag, vi finns i 20, säger Petra och skrattar.
– Men ett företag som Western Mountaineering har ungefär samma strategi som vi. De finns kanske i 50 butiker. Vårt mål idag är att finnas i kanske 30–40 butiker. Sedan räcker det. Istället vill vi öka vår direktförsäljning, säger hon och pekar mot lagerhyllorna i den stora lokalen. Själv sitter hon vid ett skrivbord i ett hörn innanför dörren och är oftast den som svarar i telefonen.

Från början gav man satsningen fem år och perioden är ju över. Så hur har det gått då?
– Vi har överträffat budget varje år och i genomsnitt vuxit med 65 % per år. Nu står vi för ungefär 25 % av hela koncernens omsättning och vårt mål är att fortsätta växa med minst 10 % per år.

Brodern Rolf är den som sköter Hilleberg i Europa, och föräldrarna har idag en mer passiv roll. Petra menar att USA har potential att bli en minst lika stor marknad för Hilleberg som Europa.
– Idag säljer vi över vår produktionskapacitet. Våra tält sys i Estland och vi har helt enkelt inte kunnat producera tillräckligt många tält med den kvalitet vi vill hålla. Om vi skulle lägga extraproduktionen i Kina så får vi inte samma kontroll.

När det gäller ultralätta produkter har Hilleberg tarpar och några tält i sortimentet. Akto är ett förhållandevis lätt enpersonerstält med sina1,5 kg och Nallo är med sina 2,2 kg för två personer också ett ganska lätt alternativ. Men ett tält sticker ut i sortimentet, Rajd, som väger runt 1 kg för ett tvåpersonerstält.
– Om du vill ha ett ultralätt, rymligt shelter för turer nedanför trädgränsen så tycker jag att Rajd är ett väldigt bra alternativ. Vi använder det ofta på sommarturer där vi vill ha mer skydd än enbart en tarp kan ge. Ibland känner man att man behöver ett ”riktigt” tält. I jämförelse med ett tarptält eller enbart en tarp, så har Rajd högre komfort och bättre vindstabilitet. Och det väger inte mycket mer.

Jag frågar henne hur det är det med kondensen. Rajd är sydd i en helt tät väv runtom.
– En enkelväggskonstruktion är alltid mer kondensbenägen än ett dubbeltält. För att minska kondensproblematiken har vi monterat stora myggnät på ingångarnas övre delar för genomluftning.

– Den ultralätta rörelsen har ju funnits här i USA ganska länge. Det är först på sistone den gjort sitt intåg i Sverige. Men vi kommer inte att satsa på den särskilt. Det är svårt att göra riktigt lätta tält som klarar alla väder och årstider, vilket hela tiden varit grunden för vårt företag.

Diskutera Hilleberg USA

Vattentäta sockar och gympadojjor

Prylintryck Att använda lätta skor i kombination med vattentäta strumpor har länge varit en av mina favoritlösningar för fötterna. Nu har jag hittat en bättre lösning än de Sealskinz jag länge använt.
Av Jörgen Johansson

Jag vandrar normalt i tunna syntetstrumpor av damstuk på 30-50 denier. De väger runt 20 gram, skyddar fötterna mot skav och torkar snabbt. För normala sommarvandringar gör det inget att man blir blöt om fötterna så länge man rör på sig och håller värmen. Vid raster drar jag på mig ett par torra sockar om det känns kyligt.

Men när man utsätts för långvarig blöta om fötterna och temperaturerna är låga så behöver man något som hindrar fötterna från att kylas ned. Att gå kilometervis i blöt myr eller ett dagsregn i fjällen tillhör situationer då man behöver något som håller värmen bättre än nylonstrumporna. Då har jag använt ett märke som heter Sealskinz, vilket är vattentäta sockar med "andasmembran" inbyggt.

Jag har dock i flera år letat alternativ till Sealskinz, eftersom jag tycker att de slits ut för fort och börjar läcka. Detta är inget stort problem, man håller som regel värmen ändå, ungefär som i läckande kängor. Men det känns mindre kul att lägga 400-600 kr på något som bara håller för några dagars konstant användning.

Rocky Goretexsockar har stått högt på min önskelista länge, eftersom de anses andas bättre än Sealskinz och också är robustare. Problemet är att jag inte lyckats hitta någon avnämare i Europa. Det är möjligt att Goretex cyckelstrumpor är något liknande, har någon testat så hör gärna av er.

Dessutom är Rocky enligt uppgift storlekskänsliga, vilket har att göra med att de är betydligt mindre elastiska än de förlåtande Sealskinz. Så jag har tvekat att beställa dem på postorder från USA av detta skäl. Men när jag var i Seattle tidigare i höst var det läge att prova sig fram till ett par på REI.

Detta par testades sedan under ett antal regniga och snögloppiga dagar på en tur runt Glacier Peak i delstaten Washington. De fungerade utmärkt och höll mina fötter torra och varma i gympadojorna. Några veckor senare blev det ett antal dagar i snö och på snöskor i Absaroka Beartooth Wilderness i Montana. Mot slutet av denna tur gav de upp och började läcka. Så tyvärr är inte heller dessa sockar särskilt hållbara. Men 50 US dollars gör dem klart billigare än Sealskinz och för mig känns det som att jag kan stå ut med att köpa ett par nya vattentäta sockar varje säsong. Friluftsliv är trots allt mycket billigare än golf...

http://www.rei.com/product/688268

Det vore spännande om någon svensk importör började sälja Rocky här. Vad gäller storlekar så har jag ungefär stl 45 och valde Rocky size 12. Denna var i största laget även med tjocka sockar under, så jag har nu ersatt det läckande paret med storlek 11.

Diskutera vattentäta sockar

Fjällräven Hoody

Prylintryck Jag har under sensommaren och hösten använt Fjällräven nya undertröja av ull med huva. Det visade sig vara en trevlig bekantskap, men inte helt utan svagheter.
Av Jörgen Johansson

Principen med så kallade hoodies, undertröjor med huvor, av merinoull, börja komma alltmer. En gissning är att om några år så kommer det att finnas ett antal bra produkter av detta slag på marknaden. Den första jag hörde talas om var från Patagonia; av någon märkvärdig anledning fanns den enbart i kvinnostorlekar. Ryan Jordan på Backpackinglight.com sydde på några decimeter extra tyg längst ned för att kunna använda en sådan.

Fjällrävens Hoody finns tack och lov i herrstorlekar och själv har jag använt den på en sommartur, en hösttur och en vintertur, allt inom loppet av två månader. Framförallt när det är kyligare och behovet av något värmande kring öronen ökar, så är det trevligt att kunna dra upp huvan. Likaså är det ett utmärkt plagg nattetid i sovsäcken. Med en sådan här tröja kan man alltså lämna den stickade mössan eller fleecemössan hemma under barmarkssäsongen. På vintern är den också en bra förstärkning av den varma mössan och fungerar bra under en huva eller keps så länge man rör på sig.

Huvan är väldigt smidig och välsydd och sitter på mig bokstavligen som en smäck. Storlek Large är precis lagom för en lång och långarmad individ som undertecknad. Egentligen är den precis så lagom att jag skulle önska ytterligare någon centimeter på ärmarna och i rygg och midja.

Tröjan är försedd med ett långt blixtlås som når långt ned på bröstet och gör på och avtagande samt ventilering enkel och behaglig. Med huvan av och blixtlåset uppdraget har man en utmärkt halsduk som gör att även denna kan lämnas hemma, åtminstone under barmarkssäsongen.

Så den här tröjan får klart godkänt. Det finns dock en svag punkt. Något jag skulle önska mig mer av. Ylle. Tröjan är gjord i ett material som kallas Active Wool och innehåller 40% ull och 60% polyester. Vid en kurs hos Backpackinglight.com nyligen så rekommenderade Ryan Jordan minst 60% merino i underkläder: "Because of the stink factor".

Jag kunde också konstatera att efter fyra dagars tidig vintertur på hög höjd i Absaroka/Beartooth Wilderness så luktade min hoody en del. Inte så illa som de vanliga konstfiberprodukterna skulle gjort, men lukten var påtaglig. Detta händer i princip aldrig när jag använder mina rena merinotröjor. Så skulle jag önska mig någon förbättring av Fjällrävens produkt så är det nog minst 60% ylle samt något längre ärmar med tumgrepp. Och färgerna tillhör inte heller mina favoriter, ljusblått och neongult blandat med svart, men produkten kommer fortsättningsvis att vara mer åt det svarta hållet, enligt Fjällräven.

Sedan är vikten en aning hög för ett riktigt lätt plagg. Min tröja väger 274 gram för storlek Large. Min Smartwool Microweight väger strax under 200 gram och den mössa jag sparar in väger inte 75 gram. Så Hoodyn blir för mig ett mellansäsongsplagg, inget högsommarplagg.

Diskutera Hoody

Vantar och handskar med membran

Prylintryck Vid ett besök på REIs jättelika friluftsbutik i Seattle spontanköpte jag ett par nya vantar. Tyvärr fyllde de inte måttet under en blöt vandring och bekräftade en gammal uppfattning jag har. Vissa saker behöver man tydligen lära sig flera gånger..
Av Jörgen Johansson

Vantarna var av märket Seirus och enligt uppgift "windproof and water resistant", men märket spelar mindre roll. Jag har under några år haft ett par Marmot Windstopper som jag varit i stort sett nöjd med, men med ett undantag. Detta undantag bekräftades i kubik av mitt senaste inköp. Vantar med membran i må vara trevliga fram tills dess att de blir blöta. Det är då man upptäcker nackdelen; de är svårtorkade.

Under en vandring runt Glacier Peak norr om Seattle i delstaten Washington hamnade jag under några dagar på den blöta sidan av berget. Den sida som är vänd mot Stilla Havet och där det blöta klimatet givit upphov till regelrätta regnskogar av nordlig kaliber. Efter någon timmes regn var mina nyinköpta vantar inte längre så vattenbeständiga; de var sjöblöta. Och de förblev sådana.

Normalt så torkar jag mina fuktiga fingervantar genom att stoppa dem i mina byxfickor, och då företrädesvis handvärmarfickorna närmast skrevet. Detta fungerar som regel bra. Inte så med dessa blöta monster. Att vrida ur dem maximalt, som med vanliga fleecevantar, gick inget vidare. Jag upplevde att tyget gjorde motstånd mot alla försök att pressa det på vatten, även om jag lyckades pressa ut en del droppar. Att något så fuktigt i byxfickorna kändes därmed mindre attraktivt. Som tur var hade jag långa ärmar på min regnrock och min undertröja som täckte knogarna och klarade därmed blötsnö och drivande regn med fingrarna någorlunda varma och intakta.

När jag började komma över på den torra sidan av berget och regnskogen gav vika för en skog där jag kände mig säker på att kunna göra upp eld så gjorde jag detta en kväll. Det var ett bra tillfälle att avfukta mig och min utrustning. Med undantag av vantarna då...

Jag låg med mina vantbeklädda händer vid brasan och sträckte dem mot värmen. Trots att de var rejält sura efter några dagar i regnet steg inte minsta ångslinga från dem. Däremot blev mina händer varma och det kändes som en ångbastu med högtryck inuti vantarna. Men fukten stannade på insidan och ingen förbättring märktes. Efter runt tio minuter av detta torkningsförsök tröttnade jag på det hela och gick och lade mig. Vantarna torkade sedan i solskenet nästa dag, hängande utanpå ryggsäcken, när jag inte längre behövde dem.


Summan av denna kardemumma blev att jag vid hemkomsten slog mig ned vid symaskinen och förfärdigade två stycken simpla tumvantar av silnylon till en vikt av 10 gram sammanlagt. Något som jag funderat på i flera år utan att s a s få tummen ur. Desssa vind och vattentäta vantar i kombination med ett par gamla fleecevantar från Berghaus utan något som helst membran visade sig vid nästa tur vara precis så bra som jag väntade mig. Fleecevantarna torkade snabbt och enkelt i fickorna under dagen eller natten och när det behövdes drog jag på mig de täta tumvantarna utanpå det hela.

Men de här Seirusvantarna fungerar ypperligt hemmavid och är sköna att köra bil med. Men på långtur kommer de aldrig mer.

Prylintryck: Vad menar vi med det?

Prylintryck Vi på Fjäderlätt är ju några entusiaster som driver den här webbsidan på de lediga stunder vi sällan har. Detta gör det i praktiken omöjligt för oss att bedriva regelrätta och seriösa produkttester av det slag vi skulle vilja. Och därmed har vi valt att inte kalla det vi ägnar oss åt för ”tester”.
Av Jörgen Johansson

På Backpackinglight.com finner man genomarbetade produkttester av det slag vi gärna skulle vilja ha tid och råd att jobba med. Men detta är omöjligt i nuläget. Vi väljer därför att ha en mer anspråkslös rubrik på de artiklar där vi sammanfattar vår uppfattning om olika produkter som vi använt. Vi kommer fortsättningsvis att kalla dessa artiklar "Prylintryck".

Det betyder att det vi skriver om är våra högst personliga intryck efter att ha använt vissa produkter i större eller mindre omfattning. Vilken omfattning det handlar om kommer vi att redovisa i artiklarna. Men räkna inte med att vi har testat dem i alla väder och under alla årstider eller gjort systematiska jämförelser mellan olika varianter på regnjackor, ryggsäckar eller vad det kan vara.

Ta därför det vi skriver med en nypa salt. Vi hävdar inte att vår uppfattning är ovedersägliga fakta eller vetenskapligt baserad. Den är helt enkelt en redovisning av våra intryck av olika lätta prylar. Men vi skulle naturligtvis inte skriva dem om vi inte trodde de skulle kunna vara till glädje och ledning för våra läsare.

Fjäderlätt-märken, någon?

Pejling Vi har planer på att ta fram nån typ av Fjäderlätt-märke eller ”profilprodukt”, men vet inte riktigt vad. Eftersom det kanske inte bara är jag och Jörgen som vill stajla med såna saker lämnar vi härmed diskussionen öppen.
Martin Nordesjö

Det skulle ju vara skoj att kunna skylta med att man är lättpackare, och ännu roligare om man såg till exempel en rygga i skogen med ett Fjäderlätt-märke på. Men det bör ju göras på ett bra sätt: lätt och funktionellt. Det ska vara snyggt. Det ska kosta så lite som möjligt.

Vi har lite egna idéer, några riktigt bra men kanske lite för dyra. Några lite för konventionella, men kanske funkis ändå.

Vi vill att ni som är intresserade av att skylta med att ni är lättpackare ska få vara med och tycka. Tygmärke? 3 för 3-knapp? Tatuerings-gnuggis? Potatisstämpel? T-shirt? Bakrutesklistermärke? Wunderbaum?

Lämna synpunkter som kommentarer nedan eller på Utsidans forum.

500 gram ULA-säck med ram

Prylspan ULA har ännu inte visat några bilder på sin nya 50-literssäck Ohm, men vi vet att den väger kring 500 gram trots ”riktigt” bärsystem.
Martin Nordesjö

Ohm är enligt uppgift en storebror till ”överbortomlätta” säcken Amp, med större volym och en inre ram.

Ungefär så här
fast större.


Som vanligt innefattar ULA:s volymagivelse samtliga stuvutrymmen och kan alltså inte direkt jämföras med vad vi är vana vid. Å andra sidan är ju inte alla litrar lika stora ens på svenska säckar. Ohm rymmer ca 54 liter enligt följande:
  • Huvudfacket ca 37 l
  • Sidfickor ca 6,6 l
  • Bältesfickor ca 1,6 l
  • Snölås ca 8,2 l
Precis som på Amp finns också en lös ryggficka på gissningsvis 5 l. För att vara en överbortomlätt säck har den ett rejält bärsystem som ska ge komfort upp till ca 15 kg. Ramen är av samma typ som på Circuit, alltså en inre slinga av kolfiberarmerad plast. Avbärarbältet är vadderat och försett med fickor.

Allt detta får man för drygt 500 gram och ungefär en tusenlapp (150 dollar) när säcken kan köpas ”nån gång under 2007” (dvs tidigast december eftersom Brian Frankles garage är stängt för tillfället).

ULA Equipments Ohm-sida

Rabs lättaste blir tåligare

Prylspan Rab kommer med en del nyheter nästa år. Intressantast för lättpackare är antagligen den nya versionen av Quantum Top Bag, med tillnamnet AR.
Martin Nordesjö

Quantum Top Bag är Rabs lättaste säck och saknar huva och stoppning på undersidan. Den nya versionen har fått Primaloft-stoppning istället för dun i fotdelen. Det gör att den som använder ett 3/4-långt liggunderlag under sin AR ska kunna sova med varma fötter även om stoppningen blir fuktig.

AR får även en liggunderlagsficka undertill så att det ligger fint på plats. Vikten på säcken ska vara densamma (ca 430 gram) trots ändringarna.

Källa: Outdoors Magic

Ny bok - Dag Hammarskjölds fjällvärld

Evenemang ”Jordens berg” är en utställning på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Där visas några av Claes Grundstens fina landskapsbilder. Claes var huvudtalare på den gångna helgens arrangemang där, arrangerat av STF och Åventyrsresor. Själv var jag också med på ett hörn och pratade om hur man njuta mer av sina vandringar bland jordens berg om man har en riktigt lätt packning. Då passade jag på att inhandla Claes senaste bok om Dag Hammarskjölds fjällvärld. .
Av Jörgen Johansson

Att gifta ihop Dag Hammarskjölds texter om fjällen med Claes Grundstens bilder är en bra idé. Hammarskjölds texter är med rätta beundrade för sina insiktsfulla formuleringar kring det som kan sägas ligga djupare än blotta betraktandet. De texterna hjälper mig att förstå en del av de mindre uppenbara skälen till att jag drar till fjälls. Och kanske också att få formulerat de uppenbara skälen på ett tydligt sätt. Fast ibland känns det som om Hammarskjölds omvittnade intellektuella skärpa talar mer till hjärnan än till hjärtat och därför tappar han mig stundtals som läsare.

Nu tycker jag att Claes Grundsten som författare är klart underskattad, men det blir naturligtvis lätt så med tanke på hans böcker framförallt är bilderböcker. Och vilka bilder! För mig är det ingen tvekan om att han som landskapsfotograf håller absolut världsklass. Han gör verkligen konstverk med sin kamera. Och han blir bara bättre med åren.


Alla har väl sina egna favoriter i en bok som Dag Hammarskjölds, men för mig är det en bild som verkligen griper tag och stannar kvar: Bilden av det höstglödande Abiskovagge från fjället Kieron. Något som kunde blivit en dussinbild om exempelvis jag tagit den, men som blir något helt annat och enastående när Claes Grundsten står bakom kameran.

I Lördagsmorgon på TV 4 den 6 oktober ungefär klockan 09.00 kommer ett långt reportage om boken. Den lär nog hamna julklappssäcken hos många fjällvänner - om de kan bärga sig så länge.

Current articles

All articles